Det är 17 år sedan jag återvände till Gotland efter den frivilliga 33-åriga exilen på fastlandet. Men fortfarande ställs den här frågan ofta av mina fastländska vänner: men vad gör du på vintern?
Jo, tack, vi hankar oss fram. Det är inte så mycket snö som ni har, bra restauranger, ett rikt kulturliv, inga bilköer, förresten vi har inga köer att tala om över huvud taget. Det går att få parkeringsplatser och ledordet är närhet till allt. Och så är förstås Sveriges bästa golfbana på Kronholmen som är öppen nästan året runt.
Den senaste veckan har dessutom den kulturella ådran i mig fått sin beskärda del. Det har varit konserter i Visby och teaterföreställning i Väskinde.
Förra torsdagen blev det mjuk, modern countryrock med det talangfulla bandet Brown Horse från engelska Norwich. I publiken var vi drygt hundra, i varierande åldrar från unga till seniorer, som liksom jag lever ett bra pensionistliv.
Vi hade sökt oss till den trevliga lokalen i ”gamla” biografen Röda Kvarn. Den är numera sedan många år ett hotell och heter Visby Börs. När jag växte upp på 60-talet var Röda Kvarn den fina biografen. Men den håller stilen och är väldigt fräsch. Som intim lokal för ett rockband var den ypperlig.
Vi fick dessutom lyssna till ett band med framtiden för sig. De är på en turné som tar dem genom Sverige. Dagen efter vi såg dem skulle de vidare till Falkenberg. Tidig väckning efter en sen kväll.
Band på den här nivån som vill upp i den internationella karriären måste börja från grunden. Det gjorde Beatles på Cavern Club i Liverpool 1961 och Star Club i Hamburg 1962.
Vet inte när jag skrattade så mycket som i söndags då vi var i Väskinde bygdegård och såg den musikaliska farsen ”Charleys tant”. Eva Pettersson, som fick GT:s kulturpris 2007, har återigen fått till en bra ensemble. Eva grundade WATS (Westkinde Amatör Teater sällskap) 1986. Sedan dess har sällskapet satt upp årliga föreställningar.
Den ledande rollen spelades av Daniel Wigström. Av alla duktiga aktörer var han den som stack ut mest, och fick publiken att skratta gång efter gång. Lysande. Föreställningen var 3,5 timme lång. Men tiden flög iväg, vilket bara det är ett betyg, gott som något. En stark fyra av fem möjliga.
I torsdags var det Bo Kaspers på Wisby Strand, och nästa vecka kommer Sven Ingvars till samma konserthall. Då snurrar det ljuva kulturlivet i Visby vidare. Så kom inte och säg annat än att Gotland har saker att bjuda på. Även så här års.
*****
De som skriver långa insändare borde lära sig av Tage, 5 år, som skrev så här i GT förra fredagen: ”Snälla Putin, kan vi göra så här, att du slutar kriga så kan du få en glass.”
Tydligare än så kan inte ett budskap bli. Det illustrerades dessutom med en bild på det handskrivna brevet från Tage.
Min allmänna gissning är att alla som öppnade tidningen den dagen läste den. Från början till slut.