Presentation
För snart åtta år sedan blev jag som 18-åring inkastad som gruppledare för Centerpartiet i min hemkommun Botkyrka efter att omständigheterna gjorde att jag helt plötsligt var Centerpartiets enda ledamot i fullmäktige. Det blev starten på en resa för mig. Vi satt i opposition och mina oppositionskollegor förklarade att då kunde man ta ut svängarna lite. Det fanns ingen som kollade att våra budgetar gick ihop eller att våra förslag var genomförbara, eller till och med redan genomförda. Det är lätt att slitas med i det sättet att föra politik, framför allt i opposition, vi behövde ju inte ta något ansvar, våra förslag var pappersprodukter och markeringar, de skulle ju aldrig bli bifallna i det genomröda Botkyrka. Efter ett tag insåg jag dock att detta beteende satte fingret på exakt vårt problem. Vi hade inget att säga till om. Det fanns ingen ambition att på ett seriöst sätt vara med och styra kommunen.
I vår andra budget bestämde jag mig för att det skulle bli ändring på detta. Centerpartiets förslag till budget skulle vara helt finansierad, våra förslag skulle vara konstruktiva och väl underbyggda. Detta kan låta som en självklarhet, men i många kommuner är det inte så oppositionens förslag blir till. Resultatet av detta blev att vår budget var i särklass tråkigast, inte så många flashiga förslag och vi instämde i nödvändiga, men inte speciellt populära besparingar. Dock i slutändan så hade vi den enda oppositionsbudgeten som inte hade satt kommunen i ekonomisk kris om den hade blivit bifallen.
Läsaren kanske här undrar hur budgetprocessen i en förort till Stockholm är relevant för dig och Gotland. Det gör ni rätt i, för det är inte speciellt relevant.
Vad som dock är relevant är principen bakom. Vi har idag ett politiskt klimat som centreras runt snabba nyheter, korta tweets och många likes på Facebook. Like-hungriga politiker häver ur sig förslag, tankar och annat i sin jakt på ”spridning”. Den spridningen får oftast inte politikern som detaljerat förklarar vad de gör för att representera sin valkrets i riksdagen, förklarar att den ekonomiska situationen faktiskt kräver vissa neddragningar eller som underbygger sin ställningstaganden med fakta och ideologi. Oftast är det också så att det är just de lite tråkigare politikerna som faktiskt får saker gjorda. Om man tänker efter, de riksdagsledamöter som twittrar och står i som mest, vad har de faktiskt åstadkommit i riksdagen?
Mitt mål denna sommar kommer inte vara att jaga likes eller klick, mina ledare kommer kanske inte alltid att vara de roligaste. Ibland kanske de till och med kommer att vara tråkiga. Jag kommer att ge er min syn på dagspolitiken, världen omkring oss och, som den utböling jag är, göra mitt bästa för att försöka förstå mig på Gotland.