LIBERAL ASPEKT
Det är nyttigt att jämföra sig med andra men vi behöver veta vad vi jämför, vilka faktorer som är lika och vilka som inte är det. Vet vi inte det blir jämförelserna värdelösa. Dessutom är det bra att veta varför man jämför. Är det för att visa att vi är bäst eller sämst i klassen, eller bara guppar runt i mitten.
I debatten om ishallen i måndagen den 18 november sade Meit Fohlin (S) att låneskulden per gotlänning just nu är 6 000 kronor. Enkel multiplikation visar att hon inte är helt vän med siffrorna. Eller att hon glömt den nu väldigt snabba ökningstakten på lån. Skulden är 7 770 kronor per gotlänning och innan året är slut kommer den att vara 11 000 kronor. Det kanske inte låter mycket per invånare. Det som däremot är mycket anmärkningsvärt är i vilken takt skuldsättningen ökar.
Från 6 000 till 11 000 på ett år. Det är en ökning med 83 procent. Om majoriteten får som de vill ska de låna ytterligare 258 miljoner för att låna ut dem till en ishockeyförening. Från 6 000 till 15 300 kronor per gotlänning i skuld, en ökning med 154 procent. Detta skulle också överskrida den gräns på 15 procent av intäkterna som satt som gräns och närma sig en miljard kronor i lån.
Att andra kommuner har en högre skuldsättning per invånare bör inte vara ett argument för att höja belåningen för gotlänningarna. Det gör oss sårbarare. För om vi jämför med kommuner (och regioner) som har högre låneskuld per invånare så har de högre disponibel inkomst per invånare. Det är som på banken, att man jämförs mot sin årsinkomst för en bedömning vad man klarar, med befintlig inkomst.
Det är klart att vi VILL konsumera på samma nivå som rikare kommuner. Men vi kan inte. Inte innan vi arbetat effektivare med vår inre produktivitetsutveckling och inte på bekostnad av högre sårbarhet som följer med högre belåning.
Detta är skälet till att bland andra Liberalerna är så ”tråkiga” när det gäller stora satsningar. Vi vill också ha en ishall, ett ridhus, ett konserthus och ett konstmuseum. Men vi måste ha råd. Arbetet för att få råd måste i första hand göras här hemma på Gotland och kan inte skickas uppåt till regeringen. Ja, vi behöver en ö-politik och vi behöver få våra merkostnader för det faktum att i är en ö täckta.
Efter det kan vi prata om expansion. När vi sett om vårt eget hus.
Jag har för mig att det var en socialdemokratisk finansminister vid namn Göran som sade att ”den som är satt i skuld är inte fri”.