Det är nu lite drygt ett år sedan jag lade nyckelkortet på skrivbordet och gick ut från Swedbank i Visby efter lite drygt 24 års tjänstgöring. Ut från Söderväg på fredagen och in i Donnerska Huset på måndagen för att jobba på Coompanion. Som jag fått förklara från att ha en arbetsgivare som alla vet vem det är till en okänd för den större massan.
”Coompanion finns i hela Sverige och finansieras av Tillväxtverket tillsammans med regionen de verkar i. Coompanion på Gotland hette tidigare Kooperativ Utveckling på Gotland och det namnet berättar ganska väl vad vi sysslar med. Det är kostnadsfri rådgivning till människor som vill starta ett kooperativt företag. Det kan vara en ekonomisk förening men behöver inte vara det. Vi jobbar också med att hjälpa ideella föreningar och till exempel fiberföreningar som ofta är kooperativa företag. Så har du en idé och tre kompisar delar din dröm, kontakta då mig så pratar vi mera”
Ovanstående strof har jag kört några gånger och kör ännu varje vecka när jag möter nya människor.
Dryga året senare kan jag konstatera att pitchen var helt ok men att berätta allting jag pysslar med på jobbet inte ryms inom en minut eller tretusen tecken. Ett mycket varierande jobb med andra ord. Ett arbete att älska om varierande arbetsuppgifter faller en i smaken och om kontrollbehovet inte är alltför stort.
Men mest av allt älskar jag att det är på riktigt. Riktiga människor med stora och små drömmar om en bättre värld och vad deras bidrag till detta kan vara. Det kan vara Lotta från Rute som drömmer om att gotländska livsmedelsproducenter transporterar sina varor tillsammans i stället för var för sig för att spara tid, pengar, diesel och däck. Det kan vara utbildning av ungdomar i entreprenörskap och kooperation i samverkan med Demokratin för Barns Framtid. Det är ofta också plocka upp monter, plocka ner monter och kånka på roll ups. Men allt är på riktigt.
Det är nya kollegor också. För även om jag saknar folket på banken så har nya slutit upp, de flesta på andra kontor på fastlandet. Jag hade inte fått träffa Leif från Värmland till exempel. Leif som i helgen knattrade på tangenterna hemma i Torsby så att det glödde i ett brandtal för demokratin i Sverige. Reagerar på att demokratin är på snabb tillbakagång, enligt globala V-dem index så är vi nu tillbaka på 1985 års nivå med 71% av jordens befolkning som lever i autokratier. Jag kommer ihåg när jag läser det att jag hört det förut. Minns då att jag hört Simon på ICLD (internationellt centrum för lokal demokrati, granne med Swedbank på Söderväg) berätta det ett år tidigare.
Vi kan ju inte ha det så här. Utvecklingen behöver vändas. Ingen kan göra allt men många kan göra lite. Jag kan göra lite på mitt nuvarande jobb. Små steg mot en lite bättre värld. Gott så. Om vi är många som baxar och kämpar för demokratin och håller modet uppe klarar vi nog det här också.