KRÖNIKA
När Internetstiftelsen undersökte svenskarnas läsvanor när det handlar om att läsa böcker var pappersboken fortfarande favoriten. Fler läser den tryckta boken än konsumerar den digitala varianten, som avser ljudböcker och e-böcker.
Det är hoppfullt att läsa detta. Många har förutspått att pappersboken skulle drabbas av det öde som drabbade kassettbandet, vinylskivan, cd, vhs och dvd. Att sakta förtvina och till slut nästan helt försvinna i detta strömningstjänstens tidevarv.
Men så ser det inte ut att bli. Pappersboken överlever trender och hittar nya vägar. Det finns böcker som inte låter sig läsas som e-bok eller lyssnas på. Kokböcker, bildböcker, biografier som lättas upp med bilder, historiska verk. Och så Ulf Lundells tegelstenar till dagböcker förstås. Försökte lyssna på den andra (av de nio som getts ut). Men det var hopplöst, även om Lundell själv var uppläsare. Den fick jag läsa om på papper.
Det är en gedigen undersökning som Internetstiftelsen presenterar. Den visar att två tredjedelar av den internetanvändande delen av befolkningen äldre än åtta år konsumerar böcker på något sätt. Drygt hälften läser den tryckta boken.
Den tryckta boken är favoriten bland män och kvinnor. Och det gäller alla åldrar. Pappersboken anses av flera som svarat på undersökningen ”ha mer själ” än digitala böcker, att ”den doftar papper”. Dessutom ses den som ett symbolvärde att ha i bokhyllan.
Det som kan oroa i undersökningen är att fyra av tio barn varken har läst eller lyssnat på någon bok under året. Bokkonsumtionen är högst bland barn i låg- och mellanstadiet, men minskar på högstadiet. På gymnasiet har bokkonsumtionen däremot ökat sedan senaste undersökningen för två år sedan. Så totalt är siffran för barn och ungdomar i åldern 8-19 år ändå oförändrad.
Jag har aldrig varit en person som läst om böcker. Men det här har året har inneburit en förändring.
I somras tog jag mig an Per Anders Fogelström. Igen. Senast det begav sig var på 70- och 80-talet. Skillnaden är att jag nu läser serien om Stockholm i förändring i rätt tidsordning.
Fogelström gav ut ”Mina drömmars stad” 1960, som sedan följdes av ”Barn av sin tid” (1962), ”Minns du den stad” (1964), ”I en förvandlad stad” (1966) och ”Stad i världen” (1968). De speglar Stockholm från 1860 fram till 1968.
Det dröjde sedan 13 år innan Fogelström var tillbaka med trilogin, ”Vävarnas barn” (1981), ”Krigens barn” (1985) och ”Vita Bergens barn” (1988) som handlar om Stockholm från mitten av 1700-talet fram till att ”Mina drömmars stad” tog vid. Att läsa dem i rätt ordning ger en annan upplevelse. Familjer och släkter lever vidare i nya generationer.
Läsupplevelsen blir inte så mycket större än så.