Att snabbt kommentera aktuella händelser för att få uppmärksamhet har blivit vanligt i dagens samhälle. Men när denna ytlighet genomsyrar politikers uttalanden, uppstår det verkliga problemet.
Efter att Assadregimen fallit skrev Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på plattformen X: ”Ni borde se det här som ett bra tillfälle att åka hem”.
Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz har däremot framfört mer realistiska och rationella synpunkter. Han betonade att alla som är väl integrerade, talar tyska och har en anställning kan känna sig trygga i Tyskland, och tillade: Detta gäller även syrierna. Vi kommer inte att be dem att lämna sina arbeten och sina liv här.
Samtidigt har Tysklands inrikesminister Nancy Faeser varnat för de negativa konsekvenser som en återföring av syriska flyktingar skulle medföra för den tyska arbetsmarknaden, särskilt inom hälsosektorn. Hälsominister Karl Lauterbach lyfte också fram att över 6 000 syriska läkare är fullt integrerade och oumbärliga för den tyska hälso- och sjukvården.
Tänk dig ett scenario där alla syriska invandrare lämnar Sverige i morgon. Kan Åkesson föreställa sig underskottet som skulle uppstå på arbetsmarknaden – inom statliga jobb, hälsosektorn, utbildning och service? Vem skulle fylla luckorna? Är han och hans regering beredda att själva köra bussar, arbeta på äldreboenden och säkerställa samhällsservicen?
Politiskt ansvar, medvetenhet och förmågan att förstå konsekvenserna av sina uttalanden är grundläggande förtroendefrågor som varje regering måste bemästra. Det är något Åkesson och hans regering skulle behöva prioritera och förbättra för att kunna agera ansvarsfullt i en komplex värld.
Idag lever 197 000 personer födda i Syrien i Sverige, varav 44 706 saknar svenskt medborgarskap. Dessa siffror visar hur viktig denna grupp är för det svenska samhället, både ekonomiskt och socialt.