”Ikväll får Murgrönan besök av Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Agnetha Fältskog och Annifrid Lyngstad. En kvartett som just nu hör till de mest omtyckta i Sverige. Deras "Ring, ring", både i svensk och engelsk version, låg länge i topp på Kvällstoppen, Svensktoppen och Tio i topp. Murgrönan kommer säkert att få en stor publik när dessa artister uppträder.”
Fick en artikel skickad till mig som jag skrev i Gotlands Allehanda den tredje juli 1973. Var 18 år och hade en spalt i tidningen som hette ”Nöjesnytt”. Det är 51 år sedan, och jag hade precis börjat känna att det här med journalistik skulle kunna vara något.
Men vad jag då inte visste, och inte någon annan heller, var att kvartetten skulle bli ett av världens största popband. Och nu ett halvt sekel senare firas de av en hel värld eftersom det är 50 år sedan Abba slog igenom med ”Waterloo”. Det trodde man inte då, när kvartetten som inte hade något riktigt namn stod där på Murgrönans scen.
Murgrönan var en fantastisk folkpark, som alltid drog till sig de största artisterna. Både nationella och en del internationella. 1969 var jag en av 5 000 som såg Bill Haley & His Comets på plats. Han slog 1955 igenom med ”Rock Around The Clock”. Och ska vi vara helt ärliga var väl det hans enda riktiga hit. Men det räckte för att göra en livslång karriär. Han spelade med sitt band från 1952 fram till sin bortgång 1981.
Cassius Clay, som han då hette, var i Visby när han under vapenvägran inte fick boxas. Istället åkte han runt i de svenska folkparkerna 1965. Hoppade rep och sparrade mot några stackare som hade svårt att hänga med i svängarna när Clay, som i den vevan bytte namn till Muhammed Ali dansade runt i ringen. ”Jag gör bara detta för pengarna”, var hans ärliga svar i en kommentar.
Efter Abbas genombrott i Eurovision 1974 med Waterloo har bandet varit konstant aktuellt. Och alla, utom de själva, verkar fira att de var 50 år sedan genombrottet.
Har egentligen aldrig sett mig som någon stor Abba-fan. Men ändå gillat det jag hört och sett. Har köpt skivorna, inte haft dem längst bak i skivbacken som många andra som smyggillade bandet, utan alltid längst fram eftersom jag alltid ställt mina skivor i bokstavsordning.
Har sett Abba-musikalen tre gånger, Två gånger i London, en gång i Stockholm. Bra underhållning. På min ”att-göra-Abba-lista” har jag kvar ett besök till London för att se bandet som avatarer. Mina vänner som varit där har varit smått lyriska efteråt. Och de kan väl knappast ha fel. För det är ju så med all musik som Abba har gjort. Den gör ingen ledsen.
Min absoluta Abba-favorit är ”My Love, My Life”. Ingen av deras största hits, men den finaste. Den träffar rätt precis mitt i hjärtat.
Under 80-talet började folkparkerna försvinna och rivas i landet. Murgrönan drog sista sucken 1987. 2013 firade Smaklösa 40-årsjubileum. På en provisorisk scen, där Murgrönan en gång fanns, gav de en hyllad gratiskonsert inför en stor publik. Jag var där. Då också.