Ett första jobb är ett viktigt steg för att komma in i arbetsmarknaden och kunna jobba sig uppåt. Men med höga ingångslöner och höga arbetsgivaravgifter blir detta svårt.
Sverige behöver en arbetsmarknadspolitik som prioriterar jobbskapande. En lägre ingångslön gör just detta. De flesta arbetsgivare har begränsade resurser och väljer därför att anställa mer erfarna arbetare för att säkerställa produktivitet. Detta är förståeligt, då det kan kännas riskfyllt att anställa oerfarna som man behöver lära upp. För arbetsgivare, speciellt småföretag kan en sänkning av ingångslönen därför göra att fler vågar satsa på unga som är nya på arbetsmarknaden.
Det är rimligt att en person som saknar erfarenhet tjänar mindre än en person med. Jag förstår att det kanske låter segt och omotiverade att börja ett jobb med låg lön. Jag vill därför poängtera vikten av löneutveckling. En låg lön är för personen en temporär sak för att få in hen på arbetsmarknaden. Löneutvecklingen måste därför sedan ske stegvis och i takt med att personen samlar erfarenhet och att kompetensen ökar.
Tyvärr är det inte bara höga löner som skapar ekonomiska hinder för företagen att anställa unga, utan även höga arbetsgivaravgifter. Tidigare var arbetsgivaravgiften lägre för unga, men nu är den densamma som för alla upp till 66 år. Detta gör att arbetsgivarna, precis som jag förklarat tidigare, oftast väljer mer erfarna personer då detta inte innebär en lika hög ekonomisk risk.
Genom att kombinera en sänkt arbetsgivaravgift för unga tillsammans med lägre ingångslöner med tydlig löneutveckling kan fler unga ges chansen till att komma in och växa i arbetslivet.
Låt ungdomarna skopa glass på stranden, klippa gräset i parken eller städa på hotellrummen. Någonstans måste vi alla få börja och det är vårt ansvar att se till att unga kommer in på arbetsmarknaden, men detta kommer inte att ske om det samtidigt innebär en hög ekonomisk risk för företagen och arbetsgivarna.