I uttalandet inför journalister på presidentflygplanet Air force One sa Trump också att det var dags att ”städa ut” Gaza. Runt en och en halv miljon människor skulle behövas flyttas sa Trump och lovade att han skulle tala direkt både med Jordaniens och Egyptens ledare.
Uttalandena har förstås väckt starka reaktioner. Förslagen avvisades omedelbart både av Jordanien och Egypten. ”Jordanien är för jordanier och Palestina för palestinier”, sade till exempel Jordaniens utrikesminister Ayman Safadi. Både Jordanien och Egypten är av politiska och historiska själ motvilliga att se fler palestinier i landet.
Kritiker runt om i världen menar också att en stor utflyttning skulle innebära att palestiniernas koppling till Gaza och Västbanken försvagades, vilket i sin tur skulle gå stick i stäv med den traditionella amerikanska linjen om en tvåstatslösning. Några menar sig ana början på en ny fördrivning av palestinier. Andra är rädda för att inflödet av radikaliserade islamister skulle destabilisera mer moderata muslimska länder.
Men trots sitt okänsliga sätt har Trump poänger. Den viktigaste är kanske att saker och ting inte kan fortsätta som förut. Speciellt på Gazaremsan framstår det som alltmer ohållbart att mer än två miljoner människor ska hållas hopträngda på en fyra mil lång och en mil bred landremsa. Även om Gazas befolkning inte hade styrts av en stenhård terrorregim hade framtidsutsikterna varit högst oklara.
Trump är inte den förste amerikanske president som önskat att Egypten hjälper till att lätta på trycket i Gaza. Joe Bidens utrikesminister Blinken lade fram ett förslag i samma riktning kort efter Hamas överfall på Israel den sjunde oktober 2023. Situationen var då att Israel uppmanat civila att lämna norra Gaza inför en förestående offensiv. Amerikanerna ville att Egypten öppnade en humanitär korridor genom vilken människor kunde få tillfälligt skydd i landet. Den egyptiska regimen sade nej. Man vara villiga att sända in mat och medicin. Men palestinierna skulle stanna där de var. Det egyptiska svaret tvingade den palestinska civilbefolkningen att stanna i en krigszon.
Märkligt nog får de arabiska grannländernas roll i konflikten sällan utrymme när det rapporteras om Israel och Palestina i svensk media. Men man bör komma ihåg att den ursprungliga konflikten var mellan de omgivande arabländerna och Israel. De palestinska områdena på Västbanken och Gaza är framförhandlade med Jordanien respektive Egypten.
En eventuell palestinsk statsbildning skulle vara beroende av relationen till de arabiska grannarna. En långsiktig fredlig lösning måste involvera dessa. Det är tillsammans med de fungerande arabiska staterna i regionen – snarare än med Hamas eller den korrupta palestinska myndigheten på Västbanken – som hållbara lösningar kan förhandlas fram.