Vi är fortfarande i sorg och chock efter det vansinnesdåd som utspelade sig i Örebro där tio personer sköts till döds på en skola. Det är så oerhört tragiskt och sorgligt att det här kan hända i vårt land.
Oavsett om det är vuxna eller unga som är förövare så finns det alltid en historia bakom. En historia som ofta är likadan. Den handlar om utanförskap, ofta sedan tidig ålder. Det handlar om känslan av ett samhälle som svikit. Det handlar om ensamhet.
Just nu kommer många förslag om hur vi ska låsa och skärma av skolorna och skärpa vapenlagar. Flera av förslagen är bra och nödvändiga, men vi får inte glömma det viktigaste - att se till att ingen hamnar i en sådan situation att det känns rimligt att beväpna sig och gå till en skola i syfte att mörda så många som möjligt.
Det är inget nytt jag kommer med här. Det flesta samhällsproblem löser man genom att börja med barnen. Även här handlar det om att göra rätt saker redan när ett barn föds. Enda sättet att minska risken för sådana här händelser är att föräldrar och samhället tillsammans, med varsam hand, lotsar varje barn till en människa som i vuxen ålder känner trygghet i sig själv och sin situation. En människa som har en självklar plats samhället.
Här har vi en stor hemläxa att göra för att stärka framförallt skolan så att inga elever lämnas på efterkälken. Gotland är inget undantag. Många unga lämnar skolan utan fullgjorda kurser, och med en känsla av att inte höra till.
Det handlar också om att stärka socialtjänst och sjukvård och deras möjligheter att stötta när saker inte går som det ska, och i förebyggande syfte. En annan viktig åtgärd är att ta det växande samhällsproblemet med psykisk ohälsa på större allvar.
Det här är stora saker som inte görs i en handvändning. Det kräver tålamod, resurser och en politisk vilja. Men är det en sak det här dådet borde lära oss så är det att det vi ibland lite slarvigt kallar för välfärd är något vi måste prioritera. Vi kan inte bara lappa och laga efter varje tragedi istället för att minska risken att de sker.
Vi måste satsa på det som gör skillnad - på människors välmående och känsla av sammanhang.