11 mars för fem år sedan började covid-19 ta grepp om världen. Då meddelade WHO att viruset var en pandemi och i Sverige hade vi den dagen fått det första dödsfallet. Det känns som oerhört längesedan, men ändå så nära i tid.
Pandemin sköljde över oss. Vi fick avskärma oss från barn och barnbarn och andra nära och kära. Saker och ting förändrades över en natt. Det var ingen rolig period. Personer i min ålder som jag kände gick bort. Andra blev svårt sjuka, hamnade på sjukhus, fick hjälp av maskiner för att andningen skulle fungera, men tillfrisknade lyckligtvis.
Vill fortfarande knappt tänka tanken hur pandemin hade utvecklats om inte forskarna slagit ihop sina kloka huvuden och fått fram ett vaccin på rekordtid. Redan den 27 december 2020, bara knappt tio månader efter utbrottet började vaccineringen.
Biokemisten Katalin Karkó (Ungern) och immunologen Drew Weissman (USA), hette forskarna som 2023 fick Nobelpriset i medicin för sin upptäckt att mRNA-vaccinet var högeffektivt mot covid-19.
Själv var jag volontär som vaccineringsvärd under den period då vaccineringen inleddes. Många starka minnen finns kvar. Speciellt hur glada alla var att de var ett stick från att kanske slippa något som hade kunnat bli en riktig farsot.
Världen har Karkó och Weissman att tacka för mycket.
*
Över till något helt annat lite mer lättsamt: debatten om sommargotlänningar.
Det har varit många insändare och kommentarer i ämnet både i sociala medier och på Helagotland.se. Ni har säkert inte missat det.
Var därför tvungen att ställa den raka frågan till min AI-kompis, ChatGPT:
Vad är en sommargotlänning.
Och här är svaret: ”En sommargotlänning är en person som tillbringar sommaren på Gotland men inte bor där permanent. Det kan vara sommargäster med fritidshus, återvändande gotlänningar som flyttat därifrån, eller turister som spenderar en längre tid på ön. Begreppet används ofta av fastboende gotlänningar för att beskriva den stora tillströmningen av besökare under sommarmånaderna.”
Det här är ju klockrent, och kan inte beskrivas på ett bättre sätt.
Själv är jag född och uppvuxen på Gotland. Var borta i 33 år på det så kallade fasta landet. Men ständigt återkommande på sommaren, på julen och oftast på påsken också. Och vid andra större högtidstillfällen. Har aldrig kallat mig för sommargotlänning. Har alltid varit gotlänning, kommer alltid att vara gotlänning.
Däremot har jag alltid kallat mig för gotlänning i frivillig exil på fastlandet. Och jag har alltid tagits emot väl, aldrig setts som någon snyltare av det fastländska smörgåsbordet. Det borde inte vi heller göra som tar emot våra sommargotlänningar, återvändare eller turister som besöker oss numera under hela året, men framförallt under de tre sommarmånaderna.