Julgransplundring och omedelbar tillfredsställelse. Pang, där har ni dagens ämnen i krönikan.
Vår julgran står kvar. Virvatellerna är kvar i fönstret och tomtarna är överallt utom på loftet. Det är inte sjukdom eller lathet denna gång som gör att hela cirkusen står kvar i slutet av januari. Nej, det är det enkla faktum att äldste sonen med familj ligger i startgroparna att åka från Falköping till Mästerby som gör att vi inte rustat av. Men var lugna, snart plockar vi ihop.
När jag informerar min omgivning att vi har julen kvar har det högre nyhetsvärde än vad jag trodde det skulle ha. Jag möts av en omgivning som tävlar om att ha julgransplundringen så tidigt som möjligt. Det är som att normen är att man skall vara trött på julen och allt trevligt därtill så tidigt som möjligt. Samtidigt finns det en växande falang av att det är ok att starta med pyntet när man känner för det.
Vadan dessa fenomen? Ja, det är här omedelbar tillfredsställelse kommer in. Vi vill helt enkelt inte vänta längre. Nuförtiden bygger vårt moderna samhälle på omedelbar tillfredsställelse. Det behövs tre anekdotiska bevis för att styrka en tes, så varsågoda, nu kör vi:
Ett. Tänk er en penninglott idag. Du går till en kiosk, köper en lott. Du sätter upp penninglotten med kylskåpsmagneten du inhandlade på senaste charterresan och väntar sedan i två veckor innan du vet om du vunnit. Idag är du ju tålmodig om du väntar med att skrapa trisslotten när du sitter i bilen.
Två. Jag har ju jobbat på bank. Hur länge sedan då tänker ni kanske. Låt mig då replikera att jag jobbat på bankkontor i Väte. Så. Då är vi överens om att jag jobbat på bank ”förr i tiden”. Då salufördes inte snabblån utan månadssparande. ”Månadsspara till en dröm” hette det. När såg du en annons för månadssparande senast? Nej, just det.
Tre. Det är det här med att högtiderna överlapparna varandra nuförtiden. Knappt hinner skeletten masa sig tillbaka i garderoben efter Halloween när de blinkande ljuskedjorna i kulörta färger åker fram.
Hur blev det så här? Jag tror det är vi fullvuxna som helt enkelt tröttna på att vänta. Vi som stod i kö på Systembolaget för att kunna köpa ut över disk. Inte trodde vi att det skulle bli snabbkassor på bolaget! Gud hör bön! Det kollektiva minnet av apoteksverksamhet innan avregleringen var att det var guld och gröna skogar men kommer ni ihåg köerna!!
Visst minns jag rätt att det var så ordnat på Östercentrum att det fanns möjlighet att sitta utomhus och se vilket nummer som betjänades för att minska trycket inne i butiksdelarna. Som vi fick vänta.
Nej, vi har väntat mycket i våra dagar vi som nu eller snart kan kallas årsrika. Därför är vi erbarmligt trötta på det. Vi vill ta husbilen och titta på solnedgången i Eksta var och en för sig men ändå tillsammans. Men fort ska det gå. Så skyll inte på barnen och barnbarnen att det går undan i samhället idag. De flesta av oss hjälper nog till med vår beskärda del.