Häromdagen pratade jag med mina barn om varför vi kom till Sverige, hur vi flydde från våld och förstörelse i hopp om att hitta trygghet. Men idag finner jag mig själv oförmögen att förklara vad som hänt. Istället ställer jag mig en skrämmande fråga: Kommer jag en dag behöva berätta för mina barn att vi flydde från död och våld ännu en gång, men den här gången från Sverige?
Hela landet är i chock efter den värsta masskjutningen i svensk historia. Ändå försöker myndigheterna tona ner de ideologiska motiven bakom attacken, trots att de är uppenbara.
Gärningsmannen var en vit svensk man som valde att attackera en skola där många invandrare studerar. TV4 har publicerat en ljudinspelning från händelsen där någon ropar: ”Ni ska bort från Europa” innan skotten avlossas. Enligt uppgifter i Aftonbladet, baserade på en insatt källa, undvek gärningsmannen att skjuta vissa personer medan han medvetet riktade in sig på andra. Detta tyder tydligt på att attacken inte var slumpmässig.
Det som hände i Örebro var inte en isolerad händelse, utan en del av en ökande våg av rasistiskt våld i Sverige. Mördaren riktade in sig på människor som mig; vi invandrare, som i politisk och medial debatt ofta demoniseras och utmålas som ett problem. Vi har blivit måltavlor för hat, men ändå förnekar vissa fortfarande verkligheten.
Måste gärningsmannen ha lämnat ett skriftligt manifest där han uttryckligen deklarerar sitt hat mot invandrare för att attacken ska erkännas som rasistiskt motiverad? Eller är det bara islamistisk terror som direkt definieras som ideologisk?
Rasistisk terrorism är lika farlig som vilken annan form av terrorism som helst, och samhället och regeringen måste inse detta och agera för att skydda människor från det.
Rasism handlar inte bara om ord, den förvandlas till politiska beslut, och i förlängningen till våld i vardagen. Att koppla kriminalitet till invandring, att skylla ekonomiska och sociala problem på invandrare, skapar en farlig grogrund för hat. Vi ser nu dess konsekvenser i form av dödliga kulor och urskillningslöst våld.
Vi invandrare, som sägs utgöra ett hot mot den svenska identiteten, frågar oss själva: Ligger problemet hos oss? Eller är det svenska samhället som har svårt att hantera mångfald och inkludering? Vi lever med en växande oro för vår framtid.
Den polariserande retorik som förs av vissa politiker, som Jimmie Åkesson och Ebba Busch, kommer inte att göra Sverige tryggare, tvärtom. Den riskerar att driva landet djupare in i splittring och våld. Historien kommer att döma dem som underblåste denna utveckling, men den kommer också att minnas de som kämpade för ett mer sammanhållet och rättvist Sverige.
Skolmassakern i Örebro borde ha lett till en seriös diskussion om den växande rasismen och hatet i samhället. Istället har myndigheterna valt att separera händelsen från dess politiska och ideologiska sammanhang. Måste vi verkligen vänta på fler tragedier innan vi inser att våldet och hatet har nått en farlig nivå? Eller kan vi agera nu, innan fler liv går förlorade?