Sommarkrönika
Jag har skrivit om arbetslivskriminalitet tidigare, och nu tänker jag göra det igen, av det enkla skälet att den är så utbredd i Sverige. Myndigheterna som samverkar för att bekämpa arbetslivskriminalitet gör underverk varje dag, de fackliga organisationerna likaså. Men, det räcker inte.
Vi har ett skuggsamhälle i Sverige idag, där lagar och regler upphävts, alternativt aldrig funnits. Där en arbetsgivare kan låta bli att betala ut lön eftersom arbetskraften är illegal, passen är omhändertagna och risken att straffas som arbetsgivare fortfarande är alldeles för låg.
Att 7 av 20 gotländska byggarbetsplatser omedelbart stängdes ner vid den senaste arbetsmiljöinspektionen talar sitt tydliga språk. Det fuskas med personalliggare och med säkerhet, av det enkla skälet att det finns pengar att tjäna på att riskera människors liv och hälsa. Så här kan vi inte ha det! (Och om 7 av 20 gotländska byggen stängs ner, tänk då hur många otrygga arbetsplatser vi har i Sverige som helhet!)
De samverkande myndigheterna behöver fler verktyg i kampen mot arbetslivskriminaliteten, inte minst ifråga om informationsutbyte, men vi ska också komma ihåg att olika typer av brottslighet hänger ihop. Den grasserande arbetslivskriminaliteten möjliggör att mer pengar pumpas in bland gängkriminella, gängkriminella som ju alla politiska partier säger sig vilja tämja. Här finns en lågt hängande frukt för regeringen att ta tag i.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) säger sig vilja bekämpa arbetslivskriminaliteten och pekar bland annat på det jag nämner här ovan - bättre verktyg för myndigheter, men det räcker inte. Jag tror att vi på fullt allvar måste börja prata om priset för snorbillig städning och tokrea på terassbygge. För det finns ju uppenbara utmaningar i ROT- och RUT-branschen, vilket också Skatteverket är väldigt tydliga med, liksom att antalet kontroller är för få. Vi som konsumerar måste orka ifrågasätta misstänkt låga priser på klippningar, massage, renoveringar och taxiresor. Är priset för lågt, är det sannolikt fråga om svarta affärer och då är det någon som betalar ett väldigt högt pris för din nyklippta häck.
Jag vill också än en gång lyfta ett område där det finns mer att hämta: offentlig upphandling! Offentlig upphandling omsätter miljarders miljarder varje år och det är våra gemensamma medel som arbetar där. Det är alltid politiker som är ytterst ansvariga för att vi upphandlar rätt grejer med schyssta villkor. Rätt krav i upphandlingsskedet, men lika viktigt: uppföljningen – fick vi det vi efterfrågade? Här finns avsevärt mer att göra.
I nuläget utreds ett byggföretag i Dalafjällen, där misstanke finns om att ingen lön alls betalats ut i reda pengar, utan i prostituerade. Lön i prostituerade, i Sverige? Det låter som en mardröm! Varför är det inte fler som tecknar kollektivavtal, varför går inte fler med i facket? Jag har inga problem med att utländsk arbetskraft fyller luckor vi inte kan fylla med inhemska medarbetare, men det ska vara på schyssta villkor. Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Under pandemin ökade medlemsantalen i fackförbunden och fler gick med i a-kassan, nu viker siffrorna ner igen. Det är sorgligt, av flera skäl, inte minst för att den svenska modellen bygger på två hyfsat jämbördiga parter, men också för att starka fackförbund har helt andra möjligheter att bidra i kampen mot arbetslivskriminaliteten.
Under den här mandatperioden behöver Sverige ta krafttag mot arbetslivskriminaliteten. För att rädda liv, främja sund konkurrens och säkra skattemedel, men inte minst för att vrida av penningkranen för de kriminella gängen. Det senare borde intressera från höger till vänster, inte sant?
Hanna Westerén