KULTURKRÖNIKA
Kultursverige är vitt, medelklassigt och elitistiskt. Tråkigt att höra förstås, men undantag finns förstås, förbättringar sker. Förstås. Men det går trögt. 2013 skrev jag en krönika som i princip bara bestod av förnamnen på dem som jobbar eller sitter i styrelser för några av våra nationella kulturinstitutioner. Det var många Marior, Per-Erikar och Gunnars. Ytterst få med namn som antydde en utländsk bakgrund.
Sju år senare uppmärksammar Lawen Mohtadi, prisbelönt författare och kulturskribent sedan 20 år, samma fenomen i en tråd på Facebook. Hon skriver om Dagens Nyheters sommarläsningstipsare, 25 stycken anställda eller frilansande skribenter knutna till tidningens kulturredaktion, som alla är vita och har icke-invandrad bakgrund.
För att tydliggöra upprepar jag namnen här. De heter: Kristofer Ahlström, Åsa Beckman, Harald Bergius, Georg Cederskog, Jan Eklund, Hanna Fahl, Kajsa Haidl, Anders Haraldsson, Torbjörn Ivarsson, Rebecka Kärde, Helena Lindblad, Hugo Lindkvist, Mats Odéen, Lotta Olsson, Birgitta Rubin, Maria Schottenius, Emma Stenvall, Marianne Stenberg, Per Svensson, Jonas Tenthe, Greta Thurfjell, Malin Ullgren, Niklas Wahllöf, Nicholas Wennö, Björn Wiman.
Dessa personer är såklart framgångsrika, kloka och lysande skribenter, värda att publiceras. Annars hade de inte varit där de är. Problemet är att det finns många som heter Lawen, Ami, Amir, Abdelkerim, Yahya, Hasebullah, Fatima och så vidare som också är kloka och lysande skribenter. Och som skulle kunna berika oss läsare med andra slags perspektiv och erfarenheter. Lawens inlägg, antalet delningar av den och de många kommentarerna från personer med både svenskklingande och utländska namn visar på att frågan bränner.
Visst kan vi läsa texter skrivna av människor med rötter i ett annat land, både i Dagens Nyheter och i annan press. Sveriges radio räds inte reportrar med brytning. Men dels motsvarar det knappast andelen i vår befolkning, dels får dessa personer sällan långtidskontrakt eller tills vidare-anställningar.
Man kan begripa trögheten. Inte heller för svenskfödda är det särskilt lätt att skaffa sig en position i kultursverige. Klassperspektivet ska inte glömmas bort, kulturen är fortfarande ruggigt medelklassig. Konkurrensen gör att man såklart försvarar det man uppnått. Ger sina barn chansen om man kan. Väljer en medarbetare man känner igen sig i.
Förlorarna blir publiken, läsarna och våra nya medborgare vars perspektiv och erfarenheter inte räknas. Det som riktigt stör är att Dagens Nyheter fortfarande inte på något sätt kommenterat Lawens tråd. I alla fall har de inte gjort det i skrivandets stund. Snacka om att missa bollen!
(och japp, jag är fullt medveten om att vi som arbetar på kulturenheten på Region Gotland alla är vita och födda i Sverige.)