Bokkrönika
Det finns ingen heder bland tjuvar. Men i boken Vory - Den ryska supermaffian (Albert Bonniers Förlag) påstås att det finns det. Eller har funnits, i Ryssland.
En kulturhistoria gås igenom av Mark Galeotti i boken (Översättning: Manne Svensson). Start sker i tsartiden för över 100 år sedan.
De tjuvar som bildade en kultur, med symboler tatuerade på kroppen vanligtvis i fängelser, tog avstånd från staten och dess makthavare.
Denna inställning utvecklades under tsartidens sista årtionden. Den förstärktes under kommunismens sovjettid. Och nådde sin höjdpunkt under Stalin, 1930-talet till 1953.
Josef Stalins regim, med förtryck och fängslanden av miljoner människor i Gulaglägren i Sibirien, gjorde att tjuvhederns kultur bredde ut sig och blev nationell, ja internationell.
De tjuvgäng, och deras struktur, som växt fram under tsartiden, med häststölder och häleri av hästar, växte under sovjettiden. De förekom på landsbygden och i städerna. Och i fånglägren.
Det fanns två riktningar, de traditionella som tog avstånd från staten och vägrade arbeta åt den även i fångenskapen. Och de som samarbetade med staten och dess korrupta representanter.
De förra värnade en renare tjuvheder och kultur. De senare modifierade och utvecklade kulturen.
De hade också lättare att överleva, tack vare kontakter med myndigheter. Och fungerade som underentreprenörer åt dem. Bland annat genom att driva delar av fängelser. De fick då ett övertag över traditionalisterna.
På grund av förändringar, inre i grupperingar och yttre i politik, och svårigheter att samordna personer som var opålitliga var tjuvhedern och dess koder i en gradvis modifiering.
När Gulaglägren stängdes, efter Stalins död, förlorades en bas för inskolning i tjuvhederns kultur. Å andra sidan spreds dess anhängare över landet och kunde tjäna pengar på sina färdigheter.
I modernare tid kom tjuvarna att gynnas av politiska förändringar. Michail Gorbatjovs liberalisering under 1980-talets andra hälft kom paradoxalt nog att gynna vissa tjuvar ekonomiskt.
Då, och fram till nu, kom tjuvhederns kultur att försvagas eller stelna i symbolik och myter.
De många skildringarna av våld ger en inblick i ett obehagligt våldsamt samhälle, som är korrupt med misär och svårigheter att kunna leva i, förr och nu.
Att upprätthålla någon sorts heder kan vara svårt för gemene man i det ryska samhället i alla tider. Och att ha, och upprätthålla, tjuvheder är en tvivelaktig, riskfylld verksamhet.
På grund av negativ inverkan på samhället är det en farlig utveckling för en stat.
En tröstlös bild av Ryssland tar form med korruption och organiserad brottslighet med numera en tveksam heder, eller en annan heder än förr.
Robert Sundberg