KULTURKRĂNIKA
Krig Àr fred - Frihet Àr slaveri - Okunnighet Àr styrka.
Det Ă€r diktatorn Storebrors valsprĂ„k i George Orwells framtidsdystopi â1984â. Romanen skrevs 1949 och Ă€r en av vĂ€stvĂ€rldens litteraturklassiker. Jag kommer att tĂ€nka pĂ„ den nĂ€r jag lĂ€ser i Dagens Nyheter om den ryska statliga förundersökningskommittĂ©n som tĂ€nker inleda en rĂ€ttsprocess mot Finland.
Ryssarna anklagar Finland för folkmord under andra vÀrldskriget dÄ finnarna ockuperade delar av Karelen. Inte för att bevis för ett folkmord plötsligt dykt upp, vad som verkligen hÀnde Àr vÀl dokumenterat. Men med lite justering av historien vill man rikta ljuset bort frÄn Stalins utrensningar och göra andra, i detta fall finnarna, till de verkligt onda.
Den ryske historikern Anatolij Razumov sĂ€ger till DN att sĂ€kerhetstjĂ€nsten âjobbar enligt den sovjetiska instruktionsboken för kontrapropaganda: man slĂ€nger ut nĂ„got som inte stĂ€mmer för att folk ska gripa tag i pĂ„stĂ„endet och börja debatteraâ.
Winston, vĂ„r hjĂ€lte i 1984, sysslar exakt med sĂ„na âjusteringarâ i sitt jobb pĂ„ Sanningsministeriet. Han skriver om historien sĂ„ att den ska passa den just rĂ„dande pĂ„bjudna uppfattningen och tjĂ€na det allenarĂ„dande Partiets syften. Han jobbar ocksĂ„ för att implementera nysprĂ„k, ett sprĂ„k framtaget för att minska individens förmĂ„ga att tĂ€nka fritt och kritiskt.
Alla âonödigaâ ord tas bort, alla adjektiv, allt som kan beskriva nyanser. Nya ord tillkommer som till exempel âdubbeltĂ€nkâ. Det innebĂ€r att hĂ„lla tvĂ„ motsĂ€gande trossatser i huvudet samtidigt och dessutom acceptera bĂ„da som sanna, för att kunna ljuga medvetet och Ă€ndĂ„ vara fullstĂ€ndigt övertygad om att man talar sanning.
Propaganda, mediamanipulationer, lögner och ryktesspridning Àr inget nytt. Det har alltid anvÀnds av makthavare för att fÄ sina undersÄtar undersÄtliga. Men med Internet sker spridningen sÄ fort. Sanningen Àr ju sÀllan enhetlig utan varierar med tid och perspektiv och funkar dÀrför uselt som quick fix.
Lögnen dĂ€remot â den Ă€r effektiv och snabb nĂ€r det handlar om att piska upp stĂ€mningar. Jag har Ă€gnat en stund Ă„t att titta pĂ„ Jordan Kleppers youtubeklipp dĂ€r han intervjuar TrumpanhĂ€ngare. HĂ€r kan man frossa i âdubbeltĂ€nkâ och i Storebrors valsprĂ„k. MĂ€nniskor motsĂ€ger sig sjĂ€lva i varannan mening utan att inse det sjĂ€lva. Jag tror inte att de Ă€r dumma. Jag tror bara att de Ă€r offer för nysprĂ„k och dubbeltĂ€nk. Orwell var trĂ€ffsĂ€ker nĂ€r han skrev sin romanâŠ
KonstnĂ€rer och författare Ă€r just ofta det. TrĂ€ffsĂ€kra. De luskar och undersöker strömningar i tiden, de ser tillbaka och upptĂ€cker mönster. MĂ€nniskan Ă€r rĂ€tt förutsĂ€gbar. Men det Ă€r inte tiden, inte naturen och heller inte anvĂ€ndningen av det vi sjĂ€lva uppfinner â till exempel Internet.
Ibland, som med â1984â kan konsten och litteraturen fungera som en spegel in i framtiden. Det spĂ€nnande med konsten Ă€r att man aldrig vet nĂ€r det sker. Inte förrĂ€n efterĂ„t.