Det kom fler världsledare än någonsin förr till klimattoppmötet i New York i tisdags. Låt oss hoppas att det är ett gott tecken. Mer än 120 stats- och regeringschefer hörsammade kallelsen från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som har lagt personlig prestige i klimatfrågorna. Det är svårt att tänka sig ett angelägnare område för världssamfundet. Sveriges uppställning var god. Förutom självskrivna miljöministern Lena Ek (C) deltog utrikesministern, biståndsministern och statsministern, alla avgående men ännu i tjänst
Två graders uppvärmning anses vara den belastning jordklotet tål för att konsekvenserna inte ska bli ohanterbara enligt FN:s klimatpanel. Miljökonferensen i Köpenhamn 2009 blev en besvikelse. Målsättningen var att ersätta det så kallade Kyotoprotokollet för att minska de globala utsläppen av växthusgaser med ett nytt avtal innan utgången av 2012. Det uppnåddes inte och efter flera möten förlängdes Kyotoavtalet till år 2020.
Klimatförändringarna är redan ett faktum på flera håll i världen, inte minst för urbefolkningar i Kanada och Stilla havet som känner av smältande isar och höjd havsnivå. De åtaganden och överenskommelser som hittills gjorts räcker inte för att uppnå tvåprocentsmålet. Det menar bland andra Björn-Ola Linnér, professor vid Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet som följt klimatarbetet i många år.
Så det gäller att hitta de små glädjeämnena. Och då är den stora uppslutningen av makthavare viktig. Det är människor med fulltecknade almanackor; något betyder det att de lagt en dag, plus för de flesta en resa, på det här mötet. Inslaget av näringslivsföreträdare uppges också vara större än vid tidigare konferenser. Fjärde AP-fondens VD Mats Andersson redovisade hur en koalition av storbanker, pensionsfonder och försäkringsbolag lovar att minska sina investeringar inom den icke förnybara energisektorn med över 700 miljarder kronor i år och 2015. Flera oljebolag lovar å sin sida att minska sitt läckage av växthusgasen metan som frigörs vid olje- och gasutvinning.
Också Svenska kyrkan har sålt aktier i kol-, olje- och gasmarknaden för att i stället investera i koldioxidsnåla energislag. Det har enligt Gunilla Hahn på Svenska kyrkans ekonomi- och finansavdelning inte betytt sämre ekonomiskt utfall.
De här omläggningarna sker inte bara av omtanke om miljön. Om världen kan enas om att hålla två- procentmålet blir de ännu inte använda lagren av icke förnybar energi mer eller mindre värdelösa och då måste utvinningen ersättas av något helt annat. Att vara med och ställa om i tid blir lönsamt.
Men vi kan inte kräva av toppolitiker, finansmarknaden och frivilligorganisationerna att de ska göra allt. Vi har alla ett ansvar. Dels genom att trycka på. Det var alldeles för tyst i klimatfrågan under den valrörelse vi nyss genomgått. Dels genom att ta det ansvar vi kan. Det är i myllret underifrån, i lokala och regionala initiativ, som det verkliga klimatarbetet sker, sa Björn-Ola Linnér på klimatriksdagen i våras. Klimatpolitiken får inte glömmas bort när Sveriges och Gotlands politik ska formas de närmaste månaderna.