KRÖNIKA
Tänk om jag hade haft en guldsekin för varje tillfälle när någon dödförklarat det ideella arbetet och de politiska ungdomsförbunden. När Bruce Springsteen släppte ”Glory Days” 1984 var jag 14 år och min tolkning av textraderna var en smula annorlunda än vad den är 40 år senare. Samma låt, olika erfarenheter.
Mitt första jobb efter avslutad gymnasieutbildning var ombudsman för Centerpartiets Ungdomsförbund på Gotland.
Ja, på den tiden hade CUF en egen ombudsman. Centerpartiet hade så klart en också på heltid men också Janne och Martin. Janne styrde med ekonomin och Martin mest med fastigheten som jag minns det. Centerkvinnorna hade Berit på halvtid om jag minns rätt. Det var lite andra tider då.
I alla fall, som nybakad 19-åring med ambitioner att utveckla ungdomsförbundet på ön positivt så blev jag inte direkt upplyft av att många äldre gärna ville informera mig om att ”det var bättre förr”.
Det spelade liksom ingen roll om man hade fixat så att Centerpartiet fick 30 procent i ett skolval någonstans (det här var ju innan internet förstår ni yngre så valet avgjordes mycket på vem och hur politiken presenterades i skoldebatter och bokbord i kaffis). Nä, då hade någon annan fixat 70 procent på Högby något decennium tidigare och vips så var sammanfattningen det att det var bättre förr. Igen.
En måndag var jag väl lite extra ung och arg och då skrev jag i något medlemsblad om att min upplevelse var att den äldre generationen mest som i Springsteens epos ”Glory Days” satt och pratade om hur bra allting var förr och inte gjorde så mycket mer.
Det förstår jag nu när jag tillhör gubbarna att så var säkert inte fallet. De gjorde säkert mycket bra för det gotländska samhället och inte minst landsbygden, men de lyfte inte ungdomsförbundet genom mantrat om det bländljusa livet i backspegeln.
Jag minns att jag fick mest positiva reaktioner på min text. Det var troligtvis så att de äldre partisterna som jag försökte gå i opposition mot inte läste texten eller tänkte att valpen väl snart växer upp och förstår bättre.
Jag får ju aktivt motarbeta att inte falla tillbaka i tanken att det var bättre förr. Jag tänker nu så klart på tiden runt 1990 när jag jobbade på Centerexpen. Att storhetstiden på något vis var då, strikt ur mitt eget perspektiv förstås.
Men kul och lärorikt var det: jag minns speciellt när Mats Jönsson och jag planerade inför genomförandet av centerstämmorna på Gotland då centerpartister från hela landet skulle till ön. En enorm apparat som skulle roddas av några lönearbetare och många, många ideella krafter. Mats lärde mig mycket om projektarbete innan jag visste att ordet ens fanns. Lärdomar som jag tagit med mig i yrkeslivet och har nytta av än i dag.
Så visst får man tycka att det var bättre förr, men att ständigt informera dem som jobbar ideellt och är yngre än oss tycker jag är onödigt. Visa att ni kan bättre än tidigare generationer och bryt mönstret. Uppmuntra ungdomar, ja alla, som engagerar sig ideellt i dag. I de politiska ungdomsorganisationerna men också i alla andra föreningar.
Så vad skrev och sjöng Bruce då när han var 35 år? Det går inte att citera brottstycken, men ni behöver inte springa och köpa singeln. Lyssna på musik är lättare än någonsin nu för tiden. Så var allt bättre förr?