Krönika
Min mormor har gått bort. Det finns såklart mycket att säga om henne och livet hon har levt. En del av det kan läsas i boken Sandöflicka som handlar om hennes första år i livet där hon växte upp på Gotska Sandön. Skriven av Sandöflickans barnbarnsbarn Märta Fohlin.
Det finns också viktigt att säga om mormors tid på särskilt boende i Klintehamn. På Gullvivan som finns på Åvallegården har mormor tillbringat fler år. Hon överlevde tre av fyra barn och blev 94 år.
Efter de år som min mormor varit på Åvallegården och under de senaste dagarna med vakande timmar vill jag hylla ALLA som jobbar med våra äldre. Detta fantastiska jobb som varje dag görs måste uppvärderas. Min mormor har bara velat äta lax, och möjligen lite kräm, de senaste månaderna. Lax har köpts på Konsum av människor som verkligen såg just henne. Hon har inte alltid varit den vänligaste. Men med fantastiskt tålamod har hon ändå mötts. Den där sarkastiska humorn hon hade såg de också och delade med henne. Jag har varit med på fester där familjerna varit inbjudna. Det har varit jag och mormor oftast. Tre rätters mat, musik och underhållning, vin och kaffe och avec. Mormor höll tal något år och någon annan äldre något annat år. Vi hade det fint.
När mormor somnade in var hon ren och fin för det hade personalen sett till. Sista natten ringdes personal in som tog sin lördagsnatt för att sitta hos mormor varje timme. Ingen behöver dö ensam. När vi sedan kom och hon gått bort hade hon fått på sig klänning, var välborstad i håret. Ljus var tända runt henne och hon låg så fint med en ros i händerna. Borta var mediciner och bord som stökigt påminde om vård. När mormor dagen före bortgång tackade personalen för allt de gjort för henne med ”Tack! Ni är fantastiska” fällde de tårar.
All kärlek denna fantastiska personal givit henne är de värda av oss. Av samhället. Jag menar på riktigt att de utför Sveriges viktigaste jobb på så många plan. Jag tänker att jag vill skola om mig och lära mig det dom vet om livet och om döden. Tre gamla gick bort på kort tid på Gullvivan i Klintehamn. Alla gjorde det omgivna av värme och värdighet. Ingen gjorde det ensam. Dagens Ros till alla som möter våra äldre varje dag. Vi måste uppvärdera det arbete som utförs för sjuka och för äldre. Just där blir begreppet offentliga sektor så tydligt. Där finns det mellanmänskliga, nära och direkta mötet med den som har behov. I livets slutskede önskar jag att alla får ha det som min mormor.