C-DEBATT
I måndags fälldes Sveriges regering. Detta samtidigt som slutförhandlingarna i Bryssel nu i sommar ska ske kring EU:s kommande jordbrukspolitik (CAP) för 2023-2027.
I förra CAP-budgeten från 2014-2022 handlade det om så mycket pengar som 37 miljarder.
EU:s nya programperiod för jordbrukspolitik är försenad, varför 2021 och 2022 har en övergångslösning om 4,7 miljarder som baseras i stort på de gamla reglerna. Om EU:s förhandlingar blir klara i sommar ska nationerna senast till årsskiftet lämna in sina förslag till nationell plan för åren 2023-2027. EU-kommissionen ska sedan hantera ländernas planer under 2022 med målet att de ska gälla från och med 2023.
Det är oerhört viktigt att Sverige inte helt tappar bort CAP-politikfrågan nu på grund av regeringskrisen. Detta eftersom en mycket stor andel av Sveriges medlemsavgift betalas tillbaka till Sverige just inom ramen för CAP-budgeten. Det är också extra viktigt på grund av att så stora förändringar har föreslagits som kommer att påverka de EU-stöd som svenskt lantbruk nu varit vant vid. Regeringskrisen riskerar således att drabba svensk livsmedelsproduktion och svensk landsbygd.
Inom EU har fokus landat in i förslag där cirka 20-30 procent av gårdsstöden i de så kallade Pelare 1-stöden nu istället ska gå till 1-åriga miljöersättningar. Här är det ju helt avgörande att förslagen till 1-åriga miljöstöd vidgas och breddas med flera olika stöd än de miljöstöden för slättjordbruk som EU-förhandlingarna starkt fokuserat på och som även Jordbruksverket verkar föredra.
Just därför hade Sverige verkligen behövt en stadig regering nu i sommar för att dra CAP-förhandlingarna i mål och att lägga en budget som inte helt omöjliggör lantbruk i hela Sverige och att svensk Livsmedelsstrategi därmed inte tappar fart. Jordbruksverket skulle verkligen behöva en tydlig och mer vidgad syn på Sveriges nationella plan för CAP-politiken 2023-2027, eftersom myndigheten verkar mer mån om att få en ”enklare och mer fokuserad politik” med färre och enklare stöd så att myndigheten inte ska misslyckas betala ut stöden som i förra rundan.
Men mycket mer än så finns ju att önska. Det är uppenbart att stödsystemen och förslagen till stöd verkar sakna praktisk tillämpning. Sverige har ju många växtzoner och olika typer av områden med allt från rena slättbygder till så kallade mellanbygder och skogsbygder. Förutsättningarna att producera ser väldigt olika ut utanför slättbygd. Och det är viktigt att mellan- och skogsbygderna som har ett betydligt större inslag av fodervallar, beten och nötkreatur samt oftast en något lägre bördighet och produktivitet inte slutar som en stor förlorare.
Med en regeringskris mitt i slutförhandlingarna av CAP är ändå risken stor för att Sverige missar chansen att bygga en mer stabil framtid för svensk landsbygd och livsmedelsförsörjning.