På onsdagen (1/7) berättade Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar att partiet kommer kräva plats i regeringen av Socialdemokraterna efter valet för Expressen. Hon ser framför sig en regering bestående av S, V, C och Mp. Om man för en stund bortser från att det framstår tämligen osannolikt att Centerpartiet skulle ingå i en regering med där Vänsterpartiet ingår så väcker det en del frågor kring det svenska Nato-medlemskapet.
Till Expressen säger Dadgostar att frågan om Nato inte hindrar en gemensam regeringsbildning eftersom ”ansökan är inskickad”. Om vi har lärt oss något från den processen Sverige har gått igenom för att få Turkiet att säga ja till vårt medlemskap måste det vara att skicka in en ansökan är den enkla delen. Nästa steg i Nato-processen är att de nuvarande medlemmarnas nationella parlament ska godkänna Sverige och Finland.
Att lotsa detta genom 30 parlament kommer antagligen ta tid och kraft, detta steg kommer sannolikt inte att vara klart innan valet. Om vi skulle hamna i en situation där man från regeringen behöver utföra liknande diplomatisk handpåläggning som behövdes med Turkiet, är då Vänsterpartiet redo att göra de kompromisser som behövs för att nå hela vägen med den svenska Nato-ansökan? Om Sverige behöver basera fram delar av Försvarsmakten till Baltikum, kommer då vänstern att säga ja till ett bidrag till en försvarsallians de inte vill att Sverige ska vara medlemmar i?
Man ska komma ihåg att Vänsterpartiet är ett parti som fram tills det ryska anfallskriget mot Ukraina konstant föreslog lägre anslag till försvaret och röstat nej till svenskt deltagande i internationella insatser. Ett parti som från början röstade nej till vapenleveranser till Ukraina innan de ändrade sig även på den punkten. Miljöpartiet, som Dadgostar också tänker sig ska ingå denna hypotetiska regering, är också emot ett Natomedlemskap och bara för några dagar sedan övervägde ett misstroendevotum över överenskommelsen med Turkiet.
Det kanske är så att Dadgostars nyfunna försvarsvurm och kärlek till norrländska gruvor är genuin och man är redo att kompromissa och ta de tuffa beslut som krävs för att hålla Sverige säkert. Jag håller mig dock skeptisk till att så är fallet och hoppas att Vänsterpartiet håll utanför höstens regeringsbildning. Sverige kan inte ha en regering där hälften av de ingående partierna är emot den absolut viktigaste pelaren i svensk säkerhetspolitik.