Precis när man tänkte att nu glömmer vi allt som varit – vi vänder blad och låtsas att allt är precis som vanligt inför årets upplaga av Almedalsveckan – då kommer det ännu ett absurt beslut.
Ett beslut så konstigt att de flesta verkar tro att det är på skoj.
Tyvärr var det inte på skoj, även om det i förstone är extremt roligt.
Almedalsveckans ledning godkände inte Riksteaterns namn på ett seminarium. Det hette ”Grab art by the pussy”. En lysande parafras på president Donald Trumps kvinnosyn och tonen i det offentliga samtalet kopplat till konstens roll som samhällskritiker.
Men nej, vi kan inte ha pussy i programmet, tänkte Almedalsprogramgruppen och ändrade till ”Framtidens kultur”. Riksteatern reagerade som alla andra: man undrade hur det går till vid de möten där man bestämmer vad som är okej och inte.
Riksteatern gjorde en sketch som är väldigt rolig, när man förstår att allt dessutom är sant, fastnar skrattet i halsen. Stor konst i litet format.
Varenda nu levande människa borde få väldigt dåliga vibbar när det kommer på tal att censurera konst. Om man ändå till slut landar i att man inte kan tillåta vissa ord även om de sägs under den konstnärliga friheten, borde man därför ha blytungt på fötterna.
Jag tycker att dessa tunga argument saknas, om jag ska uttrycka det på ett sätt som (kanske) hade godkänts av Almedalsveckans ledning.
Den ocensurerade versionen hade låtit: Vad i (*självcensur*) är det här för pajasfasoner, ni skämmer ju ut oss!
För fyra år sedan gästades Almedalsveckan under stort hemlighetsmakeri av ett av världens då mest aktuella, modiga och utsatta konstnärskollektiv. Från Ryssland. Minns ni?
De heter Pussy Riot.
Hade de nekats komma till årets vecka?
Vad hade de tvingats döpa om sig till? ”Kvinnor kan”?
Det är uppenbart att något har hänt inför årets Almedalsvecka. Någon eller några personer har tagit kommando och bestämt sig för att nu ska det blir ordning och reda.
Och det är inte projektledaren Mia Stuhre som är den som får ta alla smällar.
Arrangörer av veckan är de politiska partierna som har representation i riksdagen. Här behöver en rad möten bokas in för utvärdering av 2017 års planering. Man behöver inte vänta, det finns all anledning att redan nu prata ihop sig för att skademinimera under årets vecka. Förklara och ursäkta röran för att man byggt om.
För när man utan att blinka släpper fram nazister och samtidigt censurerar konsten, då kan man ha hur många förklaringar man vill. Signalerna i detta överröstar precis allt man försöker säga.
Många tycker att nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen får alldeles för mycket ”gratisreklam” i proportion till hur många de är. Nån undrade varför det är sånt liv om NMR när Svenskarnas parti varit på plats i flera år, även om NMR ”är lite med våldsbenägna”.
Och i andra änden av denna normaliseringskedja står nu Sverigedemokraterna och ler och verkar vara ett ganska normalt parti.
Detta är inget som sker automatiskt. Vi låter det ske.
Fler och fler tunga organisationer kritiserar nu besluten att ge nazister plats under Almedalsveckan. Att de organisationer som ständigt utsätts för NMR och dess fotsoldater väljer att inte komma är fullt förståeligt.
Men att politiska partier (läs Vänsterpartiet) ens övervägt att vika ner sig för nazisterna är ryggradslöst och populistiskt.
Statsminister Stefan Löfven deklarerade långt innan all turbulens kring NMR att han inte kommer till årets Almedalsvecka.
Det är dags för honom att ompröva sitt beslut. Som partiledare har han all rätt att själv prioritera sin medverkan men som landets statsminister har han ett större ansvar än så.
Att inte vara på plats för att markera mot nazisternas närvaro och stå upp för Almedalsveckan vore att markera det motsatta. Nu handlar det inte om att ta politiska poäng utan handfast verkstad för att stå upp för demokratin och yttrandefriheten, inte för en liten grupp våldsmän, utan för oss alla.
Kom igen nu Stefan, det är dags att tänka om.
Eva Bofride