Beslutet att dra ner på sin ambitionsnivå i Almedalsveckan är det många organisationer och företag som har fattat tidigare. Almedalsveckan har vuxit som tusan, men det innebär inte att varenda aktör undan för undan har skruvat upp sina insatser.
Men när Aftonbladet nu aviserar att man ska minska sin bevakning, så är det så vitt jag kan komma ihåg första gången som en stor medieaktör fattar ett sådant beslut. Medierna utgör något av en katalysator i den reaktion som gjort att Almedalsveckan svällt över alla bräddar. Sedan några år har de Aftonbladet, Expressen och de stora konkurrenterna om allmänhetens uppmärksamhet på papper, på webben och i etermedia tävlat om att synas mest och bäst. Deras närvaro och deras exponering av Almedalsveckan har gjort den än mer oundgänglig och intressant för än fler.
Almedalsveckans undergång har prognostiserats många gånger. Ofta av medieprofiler, som just Aftonbladets Lena Mellin, som själva är blasé och övermätta på allt som Almedalsveckan står för. Och de har alltid haft fel.
Är det befogat den här gången? Är detta den första pyspunkan för en vecka som blåsts upp bortom alla rimliga proportioner?
Personligen tror jag inte det. Det är ju inte som att Aftonbladet tänker hålla sig hemma och ignorera vad som händer i Visby. Men Aftonbladet börjar avpassa sin insats efter vad som är journalistiskt motiverat istället för att fokusera på att vara större och bullrigare än Expressen. Jag skulle vilja beskriva det som en normalisering av en abnorm situation.
Det finns hot mot Almedalsveckan. Polariseringen i det svenska samhället i allmänhet och i politiken i synnerhet är ett av dessa hot. Varför ska partier som i vissa fall inte ens kan tala med varandra fortsätta dela scen i Almedalen. Och hur bevarar man den goda stämningen samtidigt som extremister – vissa av dem farliga på riktigt – gör sitt bästa för att försöka använda Almedalsveckan för sina egna lömska syften?
Men Aftonbladets beslut att i framtiden närma sig Almedalsveckan med större måttfullhet än under de senaste åren utgör inte ett fundamentalt hot mot dess existens.