Påsken står för dörren. En av kristenhetens viktigaste högtider. Den allra viktigaste, enligt somliga, eftersom den inrymmer Jesus lidande och död på långfredagen och påskdagens uppståndelse från det döda.
Kanske firar Svenska kyrkans företrädare årets påskhögtid med extra mycket tanke på sin egen och kyrkans förgänglighet.
Svenska kyrkan tappade ovanligt många medlemmar i fjol. Och Svenska kyrkan på Gotland tappade en ännu större andel av sina medlemmar, än genomsnittet för stiften på fastlandet. Men trots att utvecklingen på Gotland är sämre än på fastlandet, så är det inte bland öspecifika faktorer som stiftets kommunikatör Lars Bäckman letar när tappet ska förklaras.
– Sommarens granskning i media kring kyrkans resor fick betydelse och ledde till att bland annat medlemmar i gruppen 55+ i större utsträckning begärde utträde. Nu var det inget som egentligen berörde något resande i Visby stift eller dess församlingar, men säkert är det en stor anledning även här.
Det är väl begripligt att han inte säger det som alla ändå lätt kan räkna ut. Det går en infekterad spricka genom stiftet – och mellan biskopen och domprosten – ur vilken det ömsom sipprar och ömsom väller ut var ur kyrkans inre liv. En infektion som man väljer att fortsätta leva med istället för att kurera. Självklart leder det till ett sjunkande anseende för kyrkan. Och därmed en minskad vilja att vara förknippad med och finansiera den.
Frågan är hur länge Svenska kyrkan har råd att fortsätta alienera sina medlemmar. När Svenska kyrkan halvt om halvt skildes från staten vid sekelskiftet så var drygt 4 av 5 svenskar medlemmar i kyrkan. Nu är det bara 3 av 5. Och naturligtvis handlar det inte bara om utträdesansökningar. Äldre medlemmar faller ifrån av naturliga skäl och många unga blir aldrig medlemmar.
Egentligen är det förvånande att så många ändå fortfarande är medlemmar i ett så pass sekulariserat land. Många förblir kanske medlemmar av oreflekterad vana. I brist på religiös övertygelse tycker man att Svenska kyrkan ändå är en kraft för det goda som man känner samhörighet med. Andra tycker det är viktigt att Svenska kyrkan förblir kapabel att ta hand om sitt kulturarv.
Men detta är ändå band som är svagare än trons. De kan klippas ganska enkelt och osentimentalt om man en gång för mycket stört sig på Svenska kyrkans politiska agenda eller moraliska praktik. Det blir som att gå ur en stödförening snarare än ett samfund.