Det sägs att Sverige har stramat åt migrationspolitiken och anhöriginvandringen sedan flyktingskrisen hösten 2015. Och det är väl sant. Men det är fortfarande så att det beviljades nästan 133 000 uppehållstillstånd under år 2018. Drygt 25 000 gick till asylsökande som beviljades asyl och nästan 45 000 fick uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, det vill säga anhöriginvandring. Och under 2018 ankom det 21 472 nya asylsökande.
Sverige har tagit emot extremt många asylsökande och anhöriga under många år jämfört med nästan alla jämförbara länder och Sverige ligger fortfarande kvar på en mycket hög nivå, allt tal om ”stängda gränser” till trots. Samtidigt har Sverige demonstrerat att vi har osedvanligt svårt att integrera dessa nykomlingar och bereda dem plats på arbetsmarknaden.
I detta läge har de fyra partierna bakom januariöverenskommelsen (Jöken) bestämt sig för att göra migrationspolitiken mer generös, och än generösare ska den bli i framtiden, är det meningen.
Den tillfälliga migrationslagen som infördes i samband med flyktingskrisen skulle ha löpt ut i år. Den förlängs visserligen med två år.
Men nu ska alternativt skyddsbehövande få samma rätt till familjeåterförening som flyktingar. Och partierna bakom uppgörelsen förbinder sig att verka för en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommitté som ska utforma framtidens migrationspolitik.
Det är naturligtvis humanitära hänsyn som ligger bakom detta. Tyvärr är risken överhängande att förändringarna gör större skada än nytta.
Först och främst, och mest uppenbart, så innebär det ytterligare påfrestningar för Sverige, där vi redan har svåra migrationsrelaterade problem. Migrationsverkets prognoser lär behöva skruvas upp ytterligare, och redan tidigare siade verket om ytterligare 120 000 asylsökande och 180 000 anhöriginvandrare under perioden 2019-2021. Trots tal om europeiska miniminivåer är Sveriges mottagande mångdubbelt våra grannländers.
Men liberaliserad migrationspolitik riskerar att också att driva fler att ta sanslösa risker för att på illegal väg ta sig till Sverige. Inklusive ensamkommande mer eller mindre underåriga som lämnar sina familjer i hopp om att en gång få återförenas med dem i Sverige. Är det inte just den fatala (o)ordningen vi borde vilja komma ifrån? Vore det inte bättre att Sverige, i den mån vi på ett bra sätt klarar av att sköta det, fokuserar på att bereda plats för kvotflyktingar med konstaterade asylskäl och uppehållstillstånd från dag ett? Istället för att dela ut uppehållstillstånd som selektiva belöningar till dem som lyckats ta sig förbi alla hinder som finns och ställts i deras väg.
Partierna bakom Jöken agerar ansvarslöst och Socialdemokraterna borde skämmas för att ha gett efter för småpartierna när partiet egentligen vet bättre.
Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer att agera annorlunda i den parlamentariska kommittén än vad Jöken ger anledning att befara.