Politiska sekreterare har jag stött på i många olika sammanhang. Ja, många som jag personligen känner har arbetat en tid som politiska sekreterare. Ofta som ett första jobb i början på en politisk karriär. Och inte en enda av dem har varit förtroendevalda som ansetts behövs uppdraget som en utfyllnad av arvoderingen som fritidspolitiker. Men det tycks ha blivit legio på Gotland enligt gårdagens GA, sedan partierna regionalt givit sig själva detta resurstillskott. Enbart Moderaterna är ett tydligt undantag, med en externt rekryterad politisk sekreterare på halvtid. Men exempelvis Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anlitat rutinerade regionala toppolitiker – Brittis Benzler och Isabel Enström – som politiska sekreterare.
Jag förstår att det kan vara en svår rekrytering om man vill ha in en ny kraft. Allra svårast är det för mindre partier som kanske bara kan erbjuda en tjänst på typ 20 procent. Det är trots allt ett arbete som kräver en inte alltför rikligt förekommande kompetens och för 20 procent är det väl inte många som är beredda att röra på sig. Och på Gotland, utanför partierna, så vimlar det ju inte precis av kandidater.
Men partierna verkar ju inte ens ha försökt att rekrytera utanför en mycket liten krets. Och trots att politiska sekreterare ofta är halvt om halvt juniora personer, så har flera partier anlitat sina allra mest meriterade krafter som politiska sekreterare.
Något formellt fel har partierna inte begått. Men det var inte så här det var tänkt och det var inte så här de politiska sekreterarna såldes in när beslutet fattades. Nu blir det mest mer arvodering för samma gamla politiker av det hela. Är det inte påtagligt också hur regionråden tycks föröka sig och ordförandeskapet i nämnderna tycks också kräva en allt högre grad av arvodering? Häromveckan skrev GA om tekniska nämndens ordförande Karl-Johan Boberg (C) som arvoderas motsvarande en 60-procentig tjänst trots att han har kvar sitt ordinarie heltidsjobb.
Jag tycker det är synd att det blivit som det blivit. Den gotländska politiken hade mått väl av lite nytt blod. Men de nya politiska sekreterarna blev mer transferering än transfusion.