Kanske slutar det lyckligt för någon eller några stycken. Kanske visar det sig, för denne eller dessa, att de trots allt kan hitta en plats på den reguljära arbetsmarknaden. En plats som blir ett lyft för självförtroendet, ett lyft över eller trots de problem som fick dem att tvivla. Något de aldrig vågat tro eller försöka sig på om de inte blivit utskuffade i kylan.
Jag hoppas det. För då kommer det åtminstone något gott ut av Lövstakooperativets problem och Arbetsförmedlingens beslut. Jag räknar med att Arbetsförmedlingen gör allt i sin makt för att det ska bli så och trotsar sitt eget dåliga rykte. Den borde känna ett moraliskt ansvar för de personer som man tvingat Lövstakooperativet att friställa.
GA berättade i går om hur Lövstakooperativet, efter en förskingring, blivit sen med ett par skatteinbetalningar. Och om hur Arbetsförmedlingen senare därför dragit in de medel som kooperativet tilldelats för att skapa jobb åt ett trettiotal som av olika skäl har det svårt på den ordinarie arbetsmarknaden.
Brottet skakade kooperativets 14-åriga verksamhet, men det är Arbetsförmedlingen som hotar att förstöra den.
Enligt förordningarna 2000:628 och 2007:905, som dikterar villkoren för anställningar med lönebidrag, så gäller följande:
”När det gäller privata arbetsgivare samt offentliga arbetsgivare som bedriver affärsverksamhet ska Arbetsförmedlingen även inhämta information för att säkerställa att arbetsgivaren inte har näringsförbud, skatteskulder som har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning eller betalningsanmärkning som inte är obetydlig innan någon erbjuds programmet eller insatsen på arbetsplatsen. Om sådant förhållande föreligger får någon anvisning inte göras.”
Lövstakooperativet har inte näringsförbud. De skatteskulder som uppstod i samband med förskingringen gick till Kronofogden men har reglerats. Alltså måste väl Arbetsförmedlingens beslut om att dra in anställningsstödet för anställda vid Lövstakooperativet grunda sig på ”betalningsanmärkning som inte är obetydlig”.
Det tycks mig som en något gummiartad regel, vilket lämnar utrymme för det sunda förnuftet. Verkar det inte väldigt rimligt att tolka en skatteskuld som uppstår i samband med en förskingring som en skäligen obetydlig betalningsanmärkning? En som den skyldige inte ska lastas alltför hårt för, med tanke på omständigheterna.