Annie Lööf har blockerat alla regeringsbildningar hittills. Hon har till och med röstat nej till sin egen statsministerkandidat Ulf Kristersson, som hon förespråkat både i valrörelsen och efter valet. Men nu när hon själv misslyckats med att realisera sina egna helt osannolika idéer för nästa regering, då skyller hon på andra. Hon säger att "blockeringen" finns i andra partier, inte hos Liberalerna eller i hennes eget Centerparti.
Hon beklagar att både Moderaterna och Socialdemokraterna inte är beredda att "trycka på gul knapp", alltså lägga ner sina röster, för att låta sina huvudmotståndare bilda regering. Men Annie Lööf har ju hittills tryckt på röd knapp för både Ulf Kristersson och Stefan Löfven, trots att hon förespeglar oss att hon är beredd att bilda regering med dem båda.
Det var torsdag i går, när Annie Lööf gav upp sina försök att bilda regeringar som ingen annan vill ha. Torsdag är dagen för ärtsoppa och pannkaka. Ärtsoppa är vad Centern och Liberalerna gjort av regeringsbildningen och det var från början uppenbart att Annie Lööfs tankar om Sveriges framtida regering var en pannkakssmet. Självklart hade hon inget annat än ärtsoppa och pannkakor att bjuda på i går.
"Rösta för nytt ledarskap" var en slogan för Centern i valrörelsen. Jo, nog är det en ny typ av ledarskap Annie Lööf ägnar sig åt. Men hur bra är det?
"Framåt" var ett annat ord som fick prägla partiets valaffischer. Men framåt går det inte. Ibland är det "på stället marsch", ibland "halt".
Vad ska den stackars talmannen Andres Norlin nu ta sig till? Ulf Kristersson har redan prövats. Stefan Löfven har avböjt att låta riksdagen rösta om honom som statsministerkandidat. Lööf är chanslös. Och sedan är det tomt.
Hela låsningen beror på att Centern och Liberalerna är oförmögna att acceptera valresultatet och barnsligt ovilliga att bestämma sig för vad de tycker minst illa om. Ulf Kristersson som statsminister i en M/KD-regering. Eller Stefan Löfven som statsminister för en regering som även kan inkludera andra partier, så länge de underordnar sig.
Man kan väl inte tvinga dem att bestämma sig? Men jag önskar nästan att man kunde.
Låt oss kalla detta för den första dagen med Annie Lööf och Jan Björklund vid en bildlig skampåle. Vid den får de skämmas tills de förmått fatta ett beslut.