Aftonbladet beskrev i helgen vad som hände bakom Alliansens kulisser, innan Moderaterna och Anna Kinberg Batra tillkännagav att man ändrat uppfattning och numera vill utmana och om möjligt avsätta Stefan Löfven och hans regering.
Precis som förväntat så kom det inte som en blixt från klar himmel. Inom Moderaterna har den interna opinionen länge velat ta detta steg, men partiet har hållits tillbaka av Centern och Liberalerna.
En källa, som beskrivs som en person med insyn, citerades av tidningen:
– Det har kokat inom M, framför allt ute i landet. På område efter område finns det en majoritet i riksdagen, bestående av Alliansen och SD, för en annan politik. Vi har fått bära hundhuvudet för att inte den majoriteten används. Nu är det tydligt för alla varför Alliansen inte lägger en budget ihop. Och att det beror på Annie Lööf och Jan Björklund, inte på grund av M.
Det är naturligtvis olyckligt att det inte finns en samsyn inom Alliansen om hur oppositionspolitiken ska bedrivas, men samtidigt anser jag att det var nödvändigt att göra klart var partierna står.
Kanske gör det relationen något mer frostig och ansträngd mellan de olika borgerliga partierna, men det borde inte vara ett problem för samtida samarbete i sakpolitiska frågor. Och inom sakpolitiken är samsynen inom borgerligheten tack och lov stor. De fyra partierna har mycket mer gemensamt än de två partier som nu sitter i regeringen.
Men det finns en sakpolitisk fråga som är ett större problem för ett framtida borgerligt regeringssamarbete, än den rådande oenigheten om oppositionsrollen. Och det är migrationspolitiken. Moderaterna har dragit de mest långtgående slutsatserna av flyktingskrisen och hur den påverkade det svenska samhället. Centerpartiet tycks å andra sidan fortfarande benäget att snarast återvända till den migrationspolitik som regeringen Reinfeldt bedrev.
Det blir den hårdaste nöten att knäcka inför en framtida borgerlig regeringsbildning. Men frågan är naturligtvis också vad som händer om vi 2018 får ett valresultat som liknar det vi lever med i dag. Tänker sig Centern och Liberalerna i så fall fyra år till av oppositionspolitik på låtsas? Det vore bara för eländigt.