Jag ville varken se eller höra intervjun, efter att ha läst om den på sociala medier. Ulf Kristersson frågades ut i SVT:s agenda i söndags kväll och kommentarerna på webben kan delas in i två huvudsakliga ståndpunkter.
1. Den monomana reportern fortsatte söka svar som hon fått men inte var nöjd med om hur Moderaternas relation med Sverigedemokraterna ska se ut. Vad är ”samtal” och vad är ”förhandling”? När partiernas ståndpunkter inte är exakt lika vid en utskottsbehandling i riksdagen, kan Moderaterna då tänka sig att kompromissa sig fram till en gemensam linje? Och så vidare. Ältat om och om och om igen.
2. Ulf Kristerssons svar var inte tillräckligt tydliga. Och det beror på att partiets linje inte är tillräckligt tydlig.
Var det en intervjuare som är så upptagen av sin egen agenda att hon inte förmår ta in de svar hon får? Eller slingrade sig Ulf Kristersson efter bästa förmåga för att slippa svara exakt på frågor? Oavsett vilket så ville jag helst slippa se spektaklet. Jag finner det oerhört tröttande nuförtiden med denna typ av intervjuer. De ger sällan någonting i sak och underhållningsvärdet är inte stort det heller. Men efter att ha läst den femtielfte kommentaren kände jag att jag inte kunde avstå längre. Ibland får man bita ihop om man ska hålla sig uppdaterad. Så jag surfade in på SVT Play och såg intervjun.
Jag håller faktiskt i grunden med om båda de ovan nämnda beskrivningarna av intervjun, även om de förfäktas av olika personer som tycks kunna bli väldigt irriterade på varandra. Och jag känner inte alls av någon intern konflikt.
Ja, intervjun var tjatig och andefattig och intervjuaren tycktes helt upptagen av att klämma fram det svar hon tänkt sig från början.
Men jag tycker inte heller att Ulf Kristersson hanterade situationen speciellt väl och det beror i grunden på att Moderaterna intagit en position som är svårförklarad och upphängd i kluvna hårstrån. Alldeles i början av intervju blottades en öm punkt när Ulf Kristersson underströk att han undviker att använda ordet ”förhandla” i detta sammanhang. Varför det?
Moderaterna har haft problem med den här frågan ända sedan Anna Kinberg Batra försökte ett halvkvädet attitydskifte till SD under förra mandatperioden. Vad jag förstår är det nu främst Moderaterna i Stockholms stad som är uppskruvat ängsliga för hur väljarna i den liberala huvudstaden ska ta det, om de upplever att M inte tar tillräckligt stort avstånd från SD.
Men om Ulf Kristersson ska försöka sig på att upprätthålla denna verbala balansgång, där man bland annat försöker skilja på samtal och förhandling, så kommer frågorna aldrig att sluta komma. Och han kommer att framstå som att han slingrar sig, eftersom det är det han gör. Moderaterna bjuder in till en semantisk debatt som de borde göra allt för att undvika.
Avbryt balansgången och kliv ner med båda fötterna på jorden. Moderaterna borde kunna samtala och förhandla med SD, precis som med alla andra partier när det finns gemensamma intressen. Och när de vill åt samma håll men ståndpunkterna skiljer sig åt i detaljer, så borde Moderaterna även kunna kompromissa med SD. Säg det! Och för all del, poängtera gärna samtidigt att Moderaterna inte kommer att stå för eller rösta för något annat än politik som partiet kan stå för. I motsats till exempelvis Centern och Socialdemokraterna så kohandlar Moderaterna inte, genom att acceptera värderingsvidriga förslag för att få igenom annat.