De andra talar om oss, konstaterade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i sitt sommartal i Strängnäs (9/6). Och nog har strålkastarljuset fastnat på partiledaren som är huvudutmanare till statsministerposten efter valet i september. I en intervju i DN (8/6) berättar han om förberedelserna inför ett eventuellt maktskifte, men betonar samtidigt att han inte tagit ut segern i förskott.
Hur Kristersson ska spela sina kort om talmannen ger honom chansen att bilda regering i september är en fråga som återkommer. Kristersson svarar med att ge tydliga avsikter, men utan garantier. Det är Alliansen som gäller, men om det inte räcker för att få igenom en budget är spelplanen i stort sett öppen. Troligen kommer den egna politiken att väga tyngre än Alliansen i ett sådant läge, vilket är rimligt.
De senaste buden i just M-politiken är bland annat sänkt skatt för pensionärer med ytterligare 4,4 miljarder kronor, utöver den tidigare utlovade sänkningen på 8,5 miljarder. Detta så att det inte längre ska finnas någon skatteskillnad mellan arbete och pension. Dessa utlovade skattesänkningar må vara av godo, men M borde först och främst fokusera på att täta de ekonomiska luckorna hos polis och försvar. Det är en avsikt som finns hos partiet, vilket senast visade sig i tolv förslag för att få bukt med gängkriminaliteten.
Situationen för partierna efter valet kommer antagligen att bli knivigare än någonsin. Anledningen till det, och att diskussionen om vilken regering som kan tänkas bildas efter valet aldrig tycks få ett slut, är att Sverigedemokraterna nu är jämnstort med Moderaterna och Socialdemokraterna. I den senaste opinionsmätningen från Demoskop (10/6) har SD till och med tagit över platsen som näst största parti från M, medan S har ett allt mindre försprång och landar på drygt 23 procent.
Att SD nu vuxit sig så stort kommer sannolikt att ha en betydande inverkan på Alliansens möjligheter att vara intakt. De moderata stödröster som framförallt Kristdemokraterna kunnat tillräkna sig tidigare kommer antagligen inte att kunna avvaras längre. Att M är större än SD torde nämligen vara viktigare för M-väljare än att KD blir kvar i riksdagen.
Trots svårigheterna talar mycket för Ulf Kristersson inför valet. Mycket på grund av att statsministern tillika S-ledaren Stefan Löfven hamnat i en negativ spiral som stuckit iväg den senaste månaden. Slitningarna inom både regeringen och det egna partiet är tydliga. Det mesta pekar just nu på att Löfven måste släppa statsministerposten i höst, vilket sannolikt också kommer att innebära att S byter partiledare.
Valet är varken förlorat eller vunnet på förhand, för något av partierna. Ulf Kristersson gör dock rätt i att försöka tala om politiken så mycket som möjligt. Det är trots allt den, och inte eventuella regeringskonstellationer, som i första hand bestämmer hur spelplanen faktiskt ser ut efter valet.