Bara svåra jobb med LO

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Lite väl stolt över sitt exkluderande förslag.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Lite väl stolt över sitt exkluderande förslag.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare Gotlands Allehanda2017-03-07 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Jag skulle vilja hylla LO för att organisationen äntligen visar lite flexibilitet för att bereda plats för nykomlingar på arbetsmarknaden. LO föreslog i går ”utbildningsjobb” som enklare väg in på arbetsmarknaden. Jobb där LO faktiskt öppnar för lägre löner så att de som kan komma ifråga för jobben kan ägna några år åt lärande och att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Så att de sedan kan övergå i den reguljära arbetskraften.

Det är genuint glädjande att LO visar en delvis konstruktiv inställning.

Men samtidigt blir jag tvärförbannad över hur hårt LO ransonerar sitt sunda förnuft. För utbildningsjobben är bara tänkta för en liten del av de nyanlända. Andra lämnas utanför.

LO delar i förslaget in nykomlingarna i tre huvudsakliga grupper. Utbildningsjobben är bara tänkta för mellangruppen. Närmare bestämt de som uppnått en utbildningsnivå som minst motsvarar grundskola men inte en svensk gymnasieexamen.

Att de som har kunskaper motsvarande en gymnasieexamen – eller mer än så – får klara sig utan utbildningsjobb, är inte det som upprör.

Men jag blir arg när de som inte har en kunskaper som motsvarar en fullbordad grundskoleutbildning i princip stämplas som odugliga för arbetsmarknaden. Det är ingen liten grupp. 31 procent av de nyanlända, enligt LO:s egna siffror. De ska inte få några utbildningsjobb. De ska utbildas. Eller, om de är lite äldre, bli föremål för ”skapade jobb”, typ beredskapsjobb.

Samtidigt argumenterar LO hårt emot det som skulle kunna ge dem med bristfällig utbildning tillträde till den reguljära arbetsmarknaden. LO vill inte, genom avtal om lägre löner, skapa utrymme för några ”enkla jobb”.

Sverige och Norge är de länder där skillnaden i förvärvsfrekvens mellan inrikes och utrikes födda är störst. Således är Sverige och Norge ur detta avseende sämst på att integrera nykomlingar. Det är naturligtvis ingen slump att Sveriges och Norges arbetsmarknader samtidigt har den allra lägsta andelen så kallade ”enkla jobb”.

Men grindvakten LO vill inte sänka dessa trösklar till arbetsmarknaden. Hur många år tycker LO att vuxna lågutbildade nykomlingar, som kanske till och med är analfabeter, ska ägna åt utbildning innan de kan få ett jobb? Fem år? Tio år? Ännu mer?

Det är helt verklighetsfrånvänt.

När Sverige huserar människor med så väldigt olika bakgrunder, så måste vi ha en arbetsmarknad med en flexibilitet som ger utrymme för detta.

Vi lever redan i ett land med ett stort permanent utanförskap, ett utanförskap som i hög grad är etniskt präglat. Med tanke på hur många asylsökande Sverige nu har tagit emot – varav många redan fått uppehållstillstånd – så måste denna negativa utveckling vändas.

När Sverige förändras så måste den svenska modellen förändras. Men LO verkar varken ha förmågan till att tänka om eller omtanke.

Men i och med gårdagens förslag så har LO åtminstone medgett att de höga ingångslönerna är ett integrationsproblem som kräver åtgärder.