Barnens rätt på fel sätt

Barnkonventionen är inte skriven som lagtext. Den vetskapen borde räcka för att inte inlemma den i den svenska lagboken.

Barnkonventionen är inte skriven som lagtext. Den vetskapen borde räcka för att inte inlemma den i den svenska lagboken.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Ledare Gotlands Allehanda2018-06-15 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

FN:s barnkonvention från 1989 blir svensk lag. Det har riksdagen nu beslutat, eftersom alla partier utom Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna den 13 juni röstade för regeringens förslag. Kritikerna är dock många och de har god grund för sina invändningar. Även om tanken med att göra barnkonventionen till svensk lag från 1 januari 2020 är att stärka barns rättigheter talar mycket för att det i praktiken inte blir så.

Det som borde ha stoppat förslaget från början är att barnkonventionen inte är skriven som en lagtext, vilket gör det svårt att använda den som en sådan i specifika fall. En av dem som påpekat detta är Olof Beckman, lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Han menar att exempelvis socialtjänst och polis försätts i en besvärlig situation när de tvingas tillämpa de abstrakta formuleringarna i verkliga fall (TT 13/6).

Att förslaget om barnkonventionen som svensk lag har stora brister kommer dock inte som någon nyhet för regeringen. Lagrådet har avstyrkt förslaget och konstaterar även att möjligheten att tillämpa konventionstexten som svensk lag uppenbarligen inte varit avgörande. I regeringens egen proposition konstateras dessutom att en majoritet av domstolarna och andra rättsvårdande myndigheter avstyrker förslaget.

Starka protester från juridiska auktoriteter räckte dock inte för att få regeringen att ta tillbaka förslaget, och inte heller riksdagsmajoriteten tog hänsyn till bristerna. Förespråkarna hävdar fortsatt att barnkonventionens starkare ställning kommer att förhindra att barns rättigheter kränks – trots att dessa rättigheter redan beaktas i nuvarande lagstiftning. Barnkonventionen som svensk lag ser onekligen bra ut rent spontant, men den faktiska nyttan stannar vid ett plakatpolitiskt drag. Allt som är gott, vilket barnkonventionen i grunden är, kan inte göras till lagtext. Det borde de flesta förstå.

En av dem som står bakom förslaget är Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen och i september ny barnombudsman, BO. Också regeringens val av just Dahlin för uppdraget faller in i samma mönster som förslaget om barnkonventionen – abstrakt symbolpolitik går före faktisk hänsyn till barnen.

Barnkonventionen som lag kommer, trots stödet från blivande BO, inte att göra barns situation i Sverige bättre än den redan är. Det kommer snarare att ta mer tid och resurser från de rättstillämpande instanser som nu får den lag i knät som de från första början avrått från att införa. Så gör inte en regering som verkligen bryr sig om barnens bästa.