Ännu en man sköts till döds i Malmö i går. Verkligheten pågår medan vi väntar på en regering.
Socialdemokraterna försöker påskina att Moderaterna och Kristdemokraterna agerade ansvarslöst när de lämnade in den budgetmotion som utmanade och besegrade övergångsregeringens budgetproposition i gårdagens riksdagsvotering. Men M/KD-budgeten innebar bland annat mer pengar till polisen. Det verkligt oansvariga hade varit att inte lämna in den, att låta staten fortsätta på autopilot samtidigt som bergen tornar upp sig i den föränderliga terrängen.
Budgetvoteringen visade också något som vi redan visste men som somliga försöker förtränga. Riksdagen har en ickesocialistisk majoritet och det finns en hittills ratad möjlighet att bilda en borgerlig regering.
Stefan Löfven gör i morgon en uppoffring som Ulf Kristersson redan har gjort. Han låter riksdagen rösta om honom som statsminister, trots att det är så gott som givet att riksdagen kommer att rösta nej. Den kan tyckas som ett meningslöst skådespel, men det är en nödvändig votering som för Sverige ett steg närmare ett extraval. Det hotet (för så borde de flesta se extravalet) blir ännu verkligare och mera överhängande och trycket ökar på att partierna ska visa sig mer konstruktiva.
Om inte något oförutsätt inträffar så kommer, efter morgondagens votering, Centern och Liberalerna att vara de enda partierna som har röstat nej till båda statsministerkandidaterna. Tydligare kan inte låsningen pekas ut.
Centern och Liberalerna påstår att de inte vill att Sverigedemokraterna ska ha något inflytande. I själva verket har de gett SD ett oerhört stort inflytande över hur C och L agerar, men låt oss lämna det därhän och fokusera på den politik en M/KD-regering skulle kunna föra.
Varför inte låta Ulf Kristersson bli statsminister. så får ni se om han bedriver en borgerlig politik eller en SD-influerad. Om Centern och Liberalerna så önskar så har de alla möjligheter att avsätta M/KD-regeringen vid ett senare tillfälle, tillsammans med den samlade vänstern. Jag är övertygad om att Stefan Löfven, som de funnit det så svårt att förhandla med, i det fallet skulle visa sig väldigt lättövertalad.