Början till en orolig tid

Nationell minnesceremoni. Stjärnbaneren kantar en minnesväg i närheten av där tvillingtornen i World Trade Center tidigare stod.

Nationell minnesceremoni. Stjärnbaneren kantar en minnesväg i närheten av där tvillingtornen i World Trade Center tidigare stod.

Foto: Craig Ruttle

Ledare Gotlands Allehanda2016-09-13 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

De flesta har nog en ganska klar minnesbild av vart de var och vad de gjorde när de hörde nyheten om attackerna mot World Trade Center på nedre Manhattan i New York. 15 år har redan hunnit passera sedan dess. Som president Barack Obama påpekade vid en minnesceremoni vid Pentagon, Washington, i söndags kan det verka som en lång tid, men för de anhöriga till de nära 3000 personer som dog den dagen, känns det sannolikt som det inträffade igår.

Det är oftast svårt att peka ut enstaka faktorer som förändrar historiens lopp men elfte-september-attackerna mot World Trade Center, Pentagon och det misslyckade försöket att attackera Vita Huset är ändå vattendelare med ett ”före” och ett ”efter”. Det föregående decenniet bar på förhoppningarna om en ny, fredligare värld. 1990-talet var- sett i backspegeln - ett oskuldsfullt årtionde där man på allvar diskuterade historiens slut när inte längre två supermakter och två ideologiska system stod mot varandra.

Ett exempel på hur låg hotbilden var: När världens största industrinationer plus Ryssland samlades för G8-möte i Birmingham år 1998 passade USA:s president Bill Clinton på att avnjuta en klassisk brittisk lunch på en lokal pub, en omöjlighet idag.

När det Kalla kriget tog slut ändade också vad den brittiske historikern Eric Hobsbawm kallar ”det korta 1900-talet”. Det uppstod töväder mellan USA och ett försvagat Ryssland som famlade efter en ny roll i världspolitiken.

2995 personer dog totalt den elfte september 2001 men antalet dödsoffer till följd av krigen i Afghanistan och Irak och kriget mot terrorismen är det alldeles för tidigt att sia om. Det är svårt att se någon slutpunkt på den händelsekedja som vedergällningsattackerna från USA satte igång. Talibanerna vinner terräng i Afghanistan i takt med att den internationella koalitionen med USA i spetsen drar sig tillbaka. I post-Saddam Husseins Irak växte IS fram som en utbrytare och överlägsen konkurrent till al-Qaida.

Det är en omöjlighet att sammanfatta konflikterna i Afghanistan och Irak, den arabiska våren och kriget i Syrien med några få penndrag. Klart är ändå att USA vann kriget i Irak men inte freden. Stora delar av ledargarnityret i dagens IS i Irak var tidigare lojala till Saddam Hussein.

15 år efter ”Nine-eleven” framträder alltså en mörk bild med terrorattacker i Europa, ett konfliktfyllt Mellan Östern och ett expansionistiskt beteende från Ryssland och Kina. Samhörigheten i kampen mot terrorismen blev inte det enande kitt man kanske kunde hoppats på.