Ett sådant elände. Statsminister Stefan Löfven försökte göra EU-valet till ett ödesval och en folkomröstning om högerextremismen, som sedan smetades inte bara på Sverigedemokraterna utan även på Kristdemokraterna och Moderaterna.
Men vad hände? Alla dessa tre partier som Stefan Löfven gjort sitt bästa för att associera med högerextremismen gjorde ett bättre EU-val än förra gången. Alla tre plockade ytterligare mandat. Sammanlagt tog de nio av de 20 svenska platserna i Europaparlamentet. Nästan hälften!
Men det gör inte att mörkret lägrar sig över Sverige. Delar av Sverigedemokraternas politik må te sig oaptitlig, men det är inte ett nazistiskt parti bara för att Stefan Löfven påstår det. Och väljarna låter sig inte luras.
Kristdemokraterna har inte sålt sin själ till djävulen bara för att partiet förklarat att det inom ramen för parlamentarismen avser kommunicera med samliga partier i riksdagen.
Moderaterna kan inte extremiststämplas bara för att Ulf Kristersson försökte bilda regeringen på basen av en ickesocialistisk majoritet som inkluderade SD.
Stefan Löfven försökte göra det till ett val om högerextremismen. Han misslyckades. Väljarna behandlade det som ett vanligt val. Ett val mellan partier som söker förtroende, där Miljöpartiets mandat halverades, Liberalerna närmade sig existensminimum och Feministiskt initiativ utraderades.
Jag hoppas det innebär att Stefan Löfven nu lär sig att strategin inte fungerar, så att vi kan få rimligare valrörelser i framtiden. Valrörelser som handlar mer om vad partierna vill göra och mindre om att somliga partier klistrar etiketter på andra och utmålar dem som hot mot demokratin.
Det vore naturligtvis ännu bättre om även Centerpartiet lär sig samma sak, men jag är inte överdrivet optimistisk om det eftersom Centern trots allt gjorde ett bra EU-val. Även om Liberalerna tappade halvannan procentenhet mer än vad Centern vann. Så den där självutnämnt anständiga delen av borgerligheten gick ju back totalt.
Jag är ärligt talat inte speciellt hoppfull om Stefan Löfven och Socialdemokraterna heller. Strategin är i grunden inte bara vald för att skrämma väljarna utan för att hindra en borgerlig regeringsbildning och driva en kil i den existerande sprickan. Och ju mer den vidgas, desto mer försämras förhandlingspositionen för C och L. Det handlar om makten. Som vanligt, när det gäller Socialdemokraterna.