Bröd, bedrövelse och hopp

Fredrik Reinfeldt på besök hos Eskelunds 2008, och visst är det en viss redaktör som skymtas i bakgrunden.

Fredrik Reinfeldt på besök hos Eskelunds 2008, och visst är det en viss redaktör som skymtas i bakgrunden.

Foto: Rolf Jönsson

Ledare Gotlands Allehanda2018-08-18 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Eskelunds bageri läggs ner under ansvarsfulla former, meddelade det anrika bageriets vd Håkan Jakobsson i veckan. 23 anställda blir av med jobbet vid årsskiftet.

Bröd är något väldigt vardagligt och därför också något som ligger väldigt nära hjärtat. Jag är på mitt tolfte år på Gotland men minns fortfarande att det var ett lyft att komma till de gotländska brödhyllorna, jämfört med hur det var i min gamla butik i Solna. Där kunde jag vanka av och an som en brödavdelningens osaliga ande i ett fåfängt sökande efter något jag hade lust att sätta tänderna i. Med tiden tröttnar man på ett bröd och upptäcker ett annat, varför jag tuggat mig igenom i stort set hela Eskelunds utbud av grövre bröd. Men det är det alltså slut med snart. Vilket gör mig bedrövad.

Alla företag går inte bra i en högkonjunktur. Marknaden rör sig och utvecklas ständigt, vilket undan för undan eroderat underlaget för bagerier som Eskelunds. Min egen bransch genomgår också konvulsioner när både läsare och reklampengar söker nya vägar. Jag började mitt första tidningsjobb 1992. På 26 år har det hänt otroligt mycket. Annat förblir sig likt. Som att jag står här en fredagskväll och skriver på en text som borde ha varit klar för länge sedan.

Men i den dåliga nyheten om Eskelunds finns också en källa till hopp. Och det är sättet på vilket Håkan Jakobsson väljer att avveckla verksamheten. Med omtanke om personalen. Med hänsyn till företagets historia. Med stil och redlighet.

Jag behöver den källan i den här valrörelsen. För det är alltför många som ger alltför goda exempel på hur det faktiskt är något som gått sönder i svensk samhällsdebatt. Exemplen är många och jag tror inte att jag står ut med att räkna upp dem, men låt mig ta det kanske tydligaste av dem.

Ung Vänster tar sig rätten att störa Jimmie Åkessons aktiviteter i valrörelsen. Så gjorde de i Luleå i måndags. Så planerar de att göra i Göteborg. Varför gör de det när det är uppenbart att det gynnar SD? Därför att det också gynnar Ung Vänster, som frodas i oförsonlig konfrontation och slokar i ett anständigt debattklimat. Så de brukar samma metoder som Nordiska Motståndsrörelsen försökte sig på i Almedalen i somras, när Annie Lööfs tal skulle störas. Och Ung Vänsters metoder försvaras av partiledaren Jonas Sjöstedt, som anser att Ung Vänster använder sin yttrandefrihet när Jimmie Åkesson förhindras att använda sin.

Ung Vänsters svarta själ blottades av organisationens ordförande Henrik Malmros när frågan skulle debatteras i SVT. Motdebattören försöker skjuta in en synpunkt, men tystas snabbt av Malmros:

– Nu pratar jag!

Noll självinsikt. Noll hyfs. Total arrogans.