Ideologin bakom den tandlösa svenska rättsskipningen har så grundligt marinerat rättsväsendet att det kommer att bli en kamp att få verklig förändring till stånd. Det finns flera aktuella skäl att ana att det förhåller sig så.
Sveriges Radios Ekoredaktion rapporterar att flera tunga remissinstanser – bland andra Åklagarmyndigheten och Justitieombudsmannen – är negativa till regeringens förslag att slopa straffrabatten för unga brottslingar. Säkerhetspolisen Säpo befarar att fler ungdomar kan komma att ansluta sig till våldsbejakande extremism, när fler får fängelse som påföljd.
Vi talar alltså om myndiga och ofta yrkeskriminella som ännu inte fyllt 21. Om det utgör en större samhällsfara att hålla dem inlåsta än att låta dem verka i frihet, så behöver vi verkligen göra något åt våra fängelser. Vad de än lär sig i fängelset så kan det väl inte vara värre än lärdomen de får av brott (nästan) utan straff?
Apropå brott utan straff så skriver den före detta kriminalpolisen Anders Bergstedt i Dagens Juridik om att mer pengar till polisen inte hjälper, så länge gripna brottslingar snabbt är fria att begå nya brott.
”Domstolarna undviker att häkta trots återfall och villkorlig frigivning och utdömer straff långt under minimum. Alltså är de som hårdast belastar poliserna nästan direkt ute i ny brottslighet. Då hjälper inte mera pengar eller fler poliser.”
Han ger också en dyster bild av praktiken inom polisarbetet:
”Uppklaringen av vardagsbrotten kommer att fortsätta att vara oacceptabel därför att polisen har slutat att utreda dessa brott och följa upp seriebrottslighet. Man utreder bara de fall där någon grips på bar gärning och där DNA eller tekniska spår finns.”
Men detta är kanske en nödvändig prioritering om skuld numera måste bevisas bortom allt orimligt tvivel.
Medan jämförbara länder upplever hur brottsligheten minskar, så har den svenska trenden vänt och går i fel riktning – framför allt grova våldsbrott och sexbrott. Utrikes födda är överrepresenterade och det låter sig bara delvis förklara med socioekonomiska faktorer. De problemfyllda förorterna blir allt fler, vilket är ett svek mot dem som bor där och ska försöka uppfostra sina barn, och vi har den senaste tiden fått anledning att börja prata om problemfyllda städer, där många unga kvinnor och ännu fler unga män inte känner sig trygga i gatumiljön.
Häromdagen presenterade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) en ny studie där man tillfrågat unga i åldern 16 till 29 år. Bland pojkarna och männen uppgav 70 procent oro för att bli utsatta för våld, när de vistas utomhus. Bland flickorna och de unga kvinnorna var det 36 procent som kände denna oro.
För fem år sedan var det 32 procent för flickor/kvinnor och bara 26 procent för pojkar/män.
För fem år sedan var det bara drygt en av fyra pojkar/män som oroade sig över sin säkerhet på gator och torg. Nu är det nästan tre av fyra. Det är ju en fullkomligt bedrövlig utveckling och den måste absolut vändas om vi ska klara av att hålla ihop det här samhället.