Entusiasmen i Almedalen avtar med temperaturen och nederbörden. Det var ingen trängsel i Expressens utomhuslounge i går när bland andra arkitekten Gert Wingårdh och Modexas vd Torgny Hellberg skulle dryfta ”renoveringsparadoxen” Sverige. Vinden ven genom gränderna och slet i de baldakiner som nog var tänkta att skydda åhörarna mot sol snarare än regn. Men regnade gjorde det och med ojämna mellanrum fick en extra stark vindby en baldakin att i ett huj dumpa allt det vatten den samlat på sig.
Synd att åhörarna inte var fler. Och det hade gärna fått vara representanter för regionala fastighetsägare. Det uppdämda renoveringsbehovet var ju en av anledningarna till att Gotlandshem nyligen avyttrade en stor del av sitt bestånd. Både öns så kallat allmännyttiga bolag och andra fastighetsägare borde vara intresserade av frågeställningen: Varför är det dubbelt så dyrt som det borde vara att renovera?
Panelen var mycket överens om att bygg- och renoveringssektorn i Sverige har haft en usel produktivitetsutveckling. Medan produktiviteten i näringslivets tillverkningsindustri ökat med hundratals producent över några decennier, så har den legat still för byggsektorn. Då är det inte så egendomligt att kostnaderna ökar, jämfört med andra branscher. Produktivitetstalet är nu strax under 20 procent, vilket innebär att man i branschen använder ungefär en femtedel av tiden till värdeskapande arbete. Resten av tiden går åt till sådant som att hämta och flytta materiel och att anpassa och förändra planerna för illa planerade projekt.
En anledning till den dåliga produktivitetsutvecklingen är, föreställer jag mig, att man hittills kunnat skicka kostnaderna vidare till hyresgästerna. Men går det så länge till? Vem ska då bo i lägenheterna. Dyra, ineffektiva renoveringar med produktivitetstal kring 20 procent, leder i runda slängar till 60 procents hyreshöjning när renoveringen är klar. Modexa siktar på 60 procents produktivitet och en hyreshöjning på kring 20 procent, som hyresgästerna kan klara så att de inte behöver flytta. Torgny Hellberg förklarade på seminariet, men också i en intervju i Dagens Industri i går, hur företaget försöker uppnå detta:
– Vi har istället valt att anamma ett industriellt arbetssätt. Genom att prefabricera vårt byggmaterial, lägenhetsanpassa varje sändning och arbeta med återkommande moment – som gör att våra hantverkare vet exakt vad de ska göra varje sekund – kan vi också vara mer effektiva i renoveringsarbetet.
Eftersom stenindustrin är en stor privat arbetsgivare på ön var det också intressant att höra om hur trä alltmer kan komma att ersätta betong, även som stomme i större hus, i framtiden. De brandsäkerhetshänsyn som tidigare blockerat flervåningshus i trä, men med ny teknik så ska inte detta längre vara något problem. Och trä är ett förnybart och energisnålare material som dessutom är lättare än betong, vilket har stor betydelse vid transport.
Detta om höghus i trä är något som jag hört om ända sedan mitten av 90-talet då jag arbetade för Smålandsposten i Växjö, där Södra (tidigare Södra Skogsägarna) har sitt huvudkontor. Men nu kan det vara på väg i stor skala.
Men jag tror ändå inte att Cementa ska oroa sig över – eller stenindustrins motståndare bespetsa sig på – att betong ska bli helt passé.