Centerpartiet fick igenom en sänkning av arbetsgivaravgifterna i höstbudgeten. För unga, nyanlända och långtidsarbetslösa minskas avgiften med två tredjedelar.
Förslaget kritiserades snabbt för att vara gammal skåpmat som man försökt med förr. Och det har man. Flera gånger till och med. Och varje gång blir resultatet magert. Såväl IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, som Finanspolitiska råder har konstaterat att detta är en dyr reform med marginell effekt. Varje nytt jobb som skapades förra gången kostade sisådär en miljon kronor. Sänkta arbetsgivaravgifter sänker inte arbetslösheten, vare sig generellt eller för de utpekade grupperna.
Det finns nämligen en orsak till att outbildade personer har svårt att få arbete, vare sig de är ungdomar eller nyanlända. Det är för att de generellt har en lägre produktivitet än utbildad personal. Och när arbetsgivarna inte ser att en sänkt kostnad kompenserar fullt ut för den förväntade produktivitetssänkningen så väljer de att inte anställa.
Dessutom finns det redan arbetsgivarstöd för dessa grupper av arbetslösa, som ger arbetsgivaren mycket mer än Centerpartiets sänkning av arbetsgivaravgiften. Det finns således ingen anledning att tro att förändringen har avsedd effekt.
Vill man sänka arbetslösheten behövs en rejäl satsning på arbetsmarknadsutbildning och matchningsinsatser. Men dessa insatser har inte ökat utan tvärt om kraftigt minskat de senaste åren. Här finns en nyckel för att den lågutbildade arbetskraften ska få arbete där det råder brist på arbetskraft. Och därmed faktiskt minska arbetslösheten. Regeringen behöver se till att Arbetsförmedlingen har resurserna som behövs och därefter peka med hela handen.
Men det sagt finns det fortfarande skäl att sänka arbetsgivaravgifterna. Men det handlar om hederlighet och det allmänna skattetrycket. Arbetsgivaravgiften infördes för att finansiera sjuk- och socialförsäkringar. Men trots att kostnaderna för försäkringarna minskat med nära hälften har avgifterna stått oförändrade. Resterande hälft går från arbetstagare och arbetsgivare rakt in i statskassan. Det är en ren skatt på arbete. Men det talar inte politikerna gärna om.
Den totala skatten på arbete är oproportionerligt hög i Sverige. Den behöver sänkas för att inte hämma ekonomin. Dessutom vore det välgörande att synliggöra (och ta bort) de skatter som drabbar arbetstagare, men som döljs för desamma.
Centerpartiet har alltså både rätt och fel om arbetsgivaravgifterna. Fast mest fel ändå.