Försöker Centerpartiet lura väljarna? Eller lurar partiet sig självt? Jag tror nog mer på det senare.
Jag undrar just hur en Centerpartiet ser på partiets utveckling i opinionen. Framgångarna som sammanföll med Anna Kinberg Batras motgångar var säkert roliga för centerpartisterna att gratulera varandra för. Här belönades ju partiet för att man stod fast vid gamla ståndpunkter i migrationspolitiken. Visst? Visst!
Men bara för att två händelser sammanfaller i tiden behöver inte den ena ha orsakat den andra. Och sedan Anna Kinberg Batra lämnade över till Ulf Kristersson har Moderaterna återerövrat det som förlorades till Centerpartiet, utan att något sakpolitiskt har ändrat sig.
Om Moderaternas tillbakagång under Anna Kinberg Batra berodde på allmän otydlighet och vilsenhet snarare än skiftet i migrationspolitiken, vem är det då nu som presenterar en politik som inte håller eller hänger ihop?
Annie Lööf intervjuades av SVT:s Agenda helgen som gick. Hon var inte framgångsrik, speciellt inte i att förklara partiets linje i migrationsfrågan och partiets beredskap att tillsammans med den rödgröna regeringen lotsa fram en politik som låter vuxna utan asylskäl stanna i landet.
Om partiet inte är moget att bryta med den gamla politiken, ens nu när konsekvenserna av den blir allt tydligare, hur ska partiet då kunna fungera som en del av en regering som adresserar dessa problem? Dessutom har ju Annie Lööf ägnat mycket tid åt positionering i regeringsfrågan och distansering till Sverigedemokraterna. Ständiga moralfilosofiska funderingar av vilken typ av regering som kan bildas under olika parlamentariska omständigheter.
Hon tycks ha fastnat för en tolkning som Socialdemokraterna säkert är glada över. Om Annie Lööf får bestämma kan vi få fyra år till med en rödgrön majoritetsregering med större makt än dess mandat borde ge dem.
Ju närmare valdagen kommer så kommer det också att bli allt tydligare än den som önskar se ett maktskifte bör rösta på ett annat borgerligt parti än Centerpartiet. Det kommer att ligga partiet i fatet. I opinionsmätningarna befinner sig partiet fortfarande på en nivå en bra bit över valresultatet 2014 – vilket var 6,11 procent. Men jag gissar att det inte alls behöver förbli så. Partiet har målat in sig i ett hörn som det inte blir lätt att ta sig ur.