Gotland får extremt mycket uppmärksamhet i media jämfört med andra landsändar. Nyköping och Skövde är kommuner med ungefär lika stor befolkning som Gotland. Hur mycket exponeras Nyköping och Skövde jämfört med Gotland i rörliga bilder på tv? En bråkdel, vågar jag påstå.
Är det till nytta för Gotland? Självklart är det till nytta att människor, i Sverige och utomlands, blir upplysta eller påminns om vår existens. Att de lockas hit. För en kort resa långt bort. Och naturligtvis är det också kul och inspirerande för gotlänningarna att andra är så intresserade av vårt hörn av verkligheten. Även när det handlar om fiktion.
Men samtidigt är det också lätt att överskatta de ekonomiska effekterna. Jag har sett och hört enorma siffror på hur mycket denna exponering är värd för Gotland. Men samtidigt är Gotland länet/regionen med den lägsta genomsnittliga inkomsten. Så antingen ger den massiva mediala exponeringen oss möjligheter som vi på något sätt misslyckas med att utnyttja. Eller också är det glädjekalkyler med ett syfte. Överskattningar som ska påverka beslutsfattare.
En påverkad beslutsfattare är regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S), som under gårdagen kommenterade budgetberedningen. Han säger visserligen att Gotlands filmfonds framtid ska ”prövas” av beredningen, men vad Björn Jansson anbelangar så tycks hans prövning redan vara gjord. Och trots det ekonomiska läget vill han fortsätta pumpa in skattepengar i filmfonden. Till helagotland.se sade han:
– Vi måste försöka locka filmindustrin och de som gör filmer att komma till Gotland, både till studion i Fårösund och för att använda den miljö som finns här.
– Ingmar Bergman är ett tydligt exempel på att film spelar roll, det ger arbetstillfällen och jobb. Vi kanske inte får in pengarna direkt på kontot, men det kommer tillbaka på andra sätt.
Ingmar Bergman fick inte bidrag från någon gotländsk filmfond. Det fick däremot Kvarteret Skatan reser till Laholm. Liksom Hamilton och Stig-Helmer Story, som ändå inte spelades in på Gotland. För att ta några exempel. Men låt oss inte glömma de där tyska Maria Wern-inspelningarna, som drar hit sin egen rymdskeppsliknande food truck för att utspisa personalen. Somliga tyskar trivs tydligen bäst i sitt eget smakrike.
Jag är, milt uttryckt, skeptisk till nyttan för Gotlands skattebetalare. Och ännu mer skeptisk är jag till att en mycket stor finansieringskälla för svensk film numera är regioner och kommuner som tävlar med varandra om att attrahera filmproduktion.
För ett par år sedan skrev jag om hur svårt regissören Maria Blom hade att finansiera sin film Hallåhallå eftersom hon ”envisades med att spela in i Falun” . Hon tyckte det var viktigt för filmen att den fick rätt lokalfärg. Men det hade varit lättare att ta de kommunala silverpengarna och krypa till korset i typ Trollhättan.
Det var för övrigt just pengar från Gotlands filmfond som fick Kvarteret Skatan att placera sin inspelning här. Vad är vårt varumärke nuförtiden? Magiska Gotland – kan även förvandlas till Laholm?
De flesta tillfällen då Gotland figurerar i media och på film så sker det av egen kraft och inte med regionala stödpengar. Det beror på unika egenskaper hos miljöer och befolkning. På att Gotland på många sätt är en annorlunda och intressant plats. Hur mycket nytta på marginalen gör egentligen Gotlands filmfond?