En kniv kan vara ett vapen. Men det är oerhört mycket vanligare att kniven är ett redskap. Därför finner jag en dom vid Gotland tingsrätt, som GA skrev om 1 juli, oerhört märklig.
En trött och uttorkad snickare dömdes till dagsböter för vårdslöshet i trafik efter en vinglig färd. Det tycks av domen att döma vara motiverat. Men han dömdes även för brott mot knivlagen. Han bar inte kniv, varken dolt eller öppet. Han var varken hotfull eller våldsam. Men man hittade tre knivar i ett av bilens dörrfack. På en vardag, på väg till eller från jobbet, hade knivarna möjligen fått ligga där. Men tydligen inte på en söndag.
Är man inte snickare, eller har ett annat yrke eller specifikt ärende där knivar behövs, så får man väl då överhuvudtaget inte ha en kniv i bilen.
Jag undrar hur många medborgare som alltid har en eller flera knivar liggande i bilen. Kanske tillsammans med några verktyg och en ficklampa med mera. Inte för att man räknar med att behöva grejorna just då, utan för att man i stort sett närsomhelst kan hamna i en situation då de är praktiska att ha tillgängliga. Exempelvis fritidsfiskare har alltid knivar bland utrustningen – för att kunna rensa fisk och kapa linor et cetera. Och utrustningen ligger ofta i bilen i väntan på nästa tillfälle.
Innebär det att vi alla kör omkring och gör oss skyldiga till brott mot knivlagen? Borde vi egentligen köra runt knivlösa, så att vi tvingas köra hem och hämta någon av de dussintals skarpslipande knivar vi alla har hemma, varje gång vi utan varsel hamnar i en situation då vi behöver en kniv? Är vi alla brottslingar som kör runt och väntar på att vi ska ha oturen att bli upptäckta?
Jag snubblade över en ledare av Jacob Sidanvall som Smålandsposten publicerade i mars 2018. Han berättar där om tre domar som då nyligen fallit i Kronobergs län.
Kommunstyrelsens ordförande Anna Tenje (M) dömdes till dagsböter på drygt trettiotusen kronor för sonens scoutkniv som låg i hennes handväska när hon skulle besöka riksdagen.
En rektor i Växjö skulle till tingsrätten för att vittna om knivbråk på skolan. Men eftersom han själv hade en kniv på sig fastnade han i tingsrättens säkerhetskontroll. Och dömdes senare för brott mot knivlagen.
Det tredje fallet var kanske ännu mer bisarrt:
”I höstas hade vi det mycket uppmärksammade fallet med en äldre herre som visade sin fickkniv på polisstationen och dömdes till böter. Han var tidigare ostraffad och uppsåtet var så vitt vi vet att fråga polisen om vad som gäller angående knivlagen samt att berätta om hur han hade fått kniven av sin far för många år sedan.”
Att bära en dold kniv på allmän plats bör definitivt vara straffbart – beroende på omständigheterna – och i synnerhet för konstaterat kriminella och våldsamma personer. Men när vanliga hederliga och i den rimliga meningen laglydiga medborgare kan straffas för att de har en fickkniv på sig, eller har glömt att sonens scoutkniv ligger i handväskan, så är det antingen fel på lagen eller hur den tillämpas. Om man inte kan ha en kniv i bilen utan att ange ett för stunden specifikt skäl till att man behöver den här och nu – ja det är också bortom alla rimliga gränser.