Jag skulle bli oerhört förvånad om riksdagen röstar fram Ulf Kristersson som statsminister i nästa vecka. Förslaget föreläggs inte riksdagen för att antas, utan för att man ska beta av en av de fyra statsministeromröstningar som måste föregå ett extraval och därigenom öka trycket i förhandlingarna. På något sätt måste man försöka komma vidare.
Jag hoppas dock att Ulf Kristersson använder tiden fram till omröstningen väl, biter huvudet av skam och underhandlar med de sverigedemokrater som Centern och Liberalerna inte vill prata med. Det vore ju lite pinsamt om enbart Moderaterna och kanske Kristdemokraterna röstar för Ulf Kristersson som statsminister. Det blir ju inte mycket mer än en fjärdedel av riksdagen.
Ulf Kristersson vägrar dock ompröva sin inställning till förhandlingar med SD:
– Jag kommer ge garantier i form av den politik som jag vill att den här regeringen ska föra. Den kommer jag att gå fram med, varken mer eller mindre.
Samtidigt som han själv förblir rigid så hoppas han att Centern och Liberalerna ska ompröva sin inställning till en alliansregering som behöver SD för att kunna regera.
Ulf Kristersson är därmed själv ett av de stora problem som står i Ulf Kristerssons väg.
Om Moderaternas strategi är svårförståelig så är Centern och Liberalernas strategier helt obegripliga. De fortsätter att insistera på dödfödda och ändå utan framgång prövade idéer om hur nästa regering skulle kunna vara sammansatt. Annie Lööf kommenterade i går regeringsförhandlingarna och beklagade att hon inte själv fått möjligheten att göra sonderingar. På så sätt, menade hon, skulle man kunna flytta fokus från vem som ska vara statsminister till sakpolitik istället.
Men hon har ju själv fokuserat på statsministerfrågan, bland annat genom att insistera på förankring över blockgränsen samtidigt som hon förklarat att hon tvärvägrar att sätta sig i en regering som leds av Stefan Löfven.
Och hon har ju själv tagit fokus från sakpolitiken genom att vägra samröre med SD enbart på grund av vilka de är. Tydligen så vederstyggliga att de inte ens går att diskutera sakpolitik med.