Helagotland.se skrev häromdagen om hur Regionens försäljningar av fastigheter blev en minusaffär. De fastigheter med äldreboenden som såldes 2013 är i dag dyrare att hyra än det hade varit att fortsätta äga dem. Detta med anledning av en interpellation från Stefan Nypelius (C) till regionstyrelsens ordförande Björn Jansson, som behandlades vid fullmäktige i måndags.
Stefan Nypelius frågor är befogade. Vilka slutsatser ska man dra av erfarenheterna från tidigare fastighetsförsäljningar? Jag var djupt skeptisk till just försäljningen av fastigheterna med äldreboenden då det begav sig. I juli 2013, efter fullmäktigemötet där försäljningen beslutades, skrev jag:
”För privatpersoner är det oftast dyrare att vara hyresgäst än att äga sin egen bostad. Visst kan man få loss pengar genom att sälja sitt hem och hyra in sig någonstans. Men på sikt är det troligen ekonomiskt ogynnsamt. Plus att alla kontanter man plötsligt har kan locka en att konsumera mycket mer än man egentligen har råd med.
Ändå är det så här Region Gotland agerar. Man säljer fastigheter där man sedan sitter som hyresgäst, vilket kan leda till stigande kostnader i framtiden.”
Men är det någon mening med att gråta över spilld mjölk? Ska man vältra sig i eftertankens kranka blekhet? Jajamensan. Hur ska man annars lära sig någonting? Erfarenheterna från fastighetsförsäljningen 2013 borde ha bäring på alla framtida fastighetsförsäljningar, där Regionen blir kvar som hyresgäst efter affären. En sådan affär som är mycket aktuell är den rödgröna majoritetens intentioner att sälja fastigheten Kanonen 1, som huserar Uppsala universitet men även Regionens huvudbibliotek. En försäljning som dessutom är tänkt att ske till ett pris som väsentligt underskrider den värdering som Regionen lät göra.
Region Gotland har all anledning att avyttra fastigheter som man inte längre har någon användning för i sin egen verksamhet. Regionens meriter som hyresvärd är inte så starka att det manar till kommersiell fastighetsförvaltning. Men även om jag generellt tycker att privatisering av kommunala verksamheter ofta är en god idé, så innebär det inte att det är en god idé att privatisera fastigheter, när den verksamhet som dväljs i lokalerna förblir offentlig. Speciellt inte när pengarna används till att kortsiktigt finansiera en verksamhet som är större än Regionen långsiktigt har råd med.