Invigningen av återuppståndna regementet P18 drog ut på tiden. Vi stod där, alla som kommit dit, och väntade utan att riktigt veta varför. Det var en känsla jag kände igen från min egen militärtjänstgöring. Men jag var inte otålig. Har man fått vänta tretton år, sedan 2005, på den här dagen, då kan man vänta några minuter till. Lätt.
Det var fler som tyckte som jag, tror jag. Det var stor uppslutning från allmänheten och vad jag såg var det ingen som valde att gå med oförrättat ärende. Det här ville man vara med om. Militärens återetablering har också tagits positivt av gotlänningarna och hälsats med glädje.
Det var dignitärerna vi väntade på, visade det sig. Det är svårt att förrätta en invigning utan dem som ska hålla talen. Först och främst Hans Majestät konungen. Statsminister Stefan Löfven. Överbefälhavare Micael Bydén. Bland andra.
I talen, inklusive statsministerns, framstod försvaret av Gotland som en så självklar och nödvändig åtgärd att det i dag är svårt att föreställa sig hur man fattade beslutet att avveckla försvarets permanenta närvaro på Gotland 2005, på Göran Perssons tid.
Göran Persson skrev i sina memoarer att:
”Processen tog tolv år, det vill säga hela min tid som finansminister och statsminister. I grova drag resulterade den i en halvering av svenska försvaret."
Och:
”Den här utvecklingen leder naturligt till att försvarsfrågorna i framtiden behandlas samordnat med utrikes- och säkerhetspolitiken… Därmed kan de så kallade försvarsberedningarna tas bort.”
Så totalt marginaliserades som tur är inte försvaret och försvarsfrågorna, men de borgerliga regeringarna mellan 2006 och 2014 behandlade tyvärr försvaret som ett otidsenligt särintresse och en budgetregulator. Försvarsminister Mikael Odenberg (M) avgick i protest mot hur hans departement behandlades av finansministern – redan i augusti 2007 – och fogligare krafter fick fortsätta hans gärning. Inte ens Rysslands anfall på Georgien 2008 fick den borgerliga regeringen att i grund ompröva en försvarspolitik som fått nya förutsättningar.
Jag tillhör dem som anser att försvarets återuppbyggnad går för långsamt och med för små resurser. Sveriges försvarsutgifter behöver fördubblas för att åstadkomma något som liknar en återuppbyggnad efter decennier av demolering. Men det rör sig åtminstone åt rätt håll nu – även om rörelsen hittills är större i samhällsdebatten än i statsbudgeten. Och strategiskt utsatta Gotland har på nytt ett regemente.