Tiggarna från Balkan lever verkligen utanför det svenska samhället mitt ibland oss. Eftersom de kommer från andra EU-länder kan de nyttja EU:s gränslöshet och legalt vistas här i tre månader, men Sverige har ett mycket begränsat socialt ansvar för dem. Men det verkar som det är fler lagar och regler som liksom inte gäller dem.
Tremånadersgränsen verkar exempelvis totalt ignoreras. I många fall ha äganderätten ignorerats när det bosatt sig i läger på privat mark. Och trots att allt fler exempel på människohandel, tvång och utnyttjande avslöjas, så lyckas den politiska majoriteten inte övertyga sig själv om att sätta stopp för verksamheten med ett nationellt tiggeriförbud.
Senast var det SR:s Kaliber som i ett upprörande program avslöjade hur föräldrarna tvingat en (till en början) trettonårig flicka att tigga i Sverige. Flickan från Bulgarien satt och tiggde i två år utanför olika mataffärer. Den som till slut gjorde något var en ICA-handlare, som fått påstötningar från lokalbefolkningen. Ingen förväntade sig uppenbarligen att socialtjänsten eller polisen skulle göra något åt saken. Vilket de hade rätt i. För när ICA-handlaren kontaktade polisen fick han svaret att inget kunde göras. Inget brott var begånget. Är barnarbete inget brott?
– Då ringer jag till socialkontoret och får prata med en person som säger att det är inte vår fråga, det är en polisiär fråga.
Nu har till slut föräldrarna dömts till två års fängelse för människohandel, efter att en annan privatperson tagit sig an hennes sak.
Ett vanligt argument mot tiggeriförbud är att det inte går att förbjuda fattigdom. Det är riktigt. Den får bekämpas med andra medel.
Ett tiggeriförbud har helt andra syften. Tiggeriförbud kan förhindra att svaga, fattiga människor utnyttjas av hänsynslösa. Det kan stävja brott, förbättra gatumiljön och hjälpa företagare vars kunder passerar tiggare på väg in i och ut ur affären. Ett förbud kan också begränsa en i grunden destruktiv kultur där tiggeri ses som ett arbete och återförena familjer som i dag lever åtskilda, eftersom föräldrarna i dag tillbringar huvuddelen av sin tid med att tigga i Sverige medan barnen (de som inte också tvingas tigga) är kvar på Balkan.
Fler och fler svenska kommuner är på väg att följa Vellinge i spåren och införa lokala tiggeriförbud. Enligt tidningen Dagens Samhälle, som kommuners samtliga kommuners kommunstyrelseordförande, är det 25 kommuner som vill ha tiggeriförbud. Som jag ser det är det dessa kommuner som försöker ta ansvar, medan resten av dem gör som polisen och socialtjänsten i fallet med den 13-åriga flickan Och så finns det ju Gotland, som valt att underlätta tiggarnas verksamhet.
Regeringen då? Vi tycks vänta förgäves på att den ska presentera några åtgärder. I fallet Vellinge agerade staten, genom länsstyrelsen i Skåne, till och med för att förhindra ett lokalt tiggeriförbud. För att kunna införa ett tiggeriförbud tvingades Vellinge kommun ta sig igenom flera juridiska instanser. Efter negativa besked från förvaltningsrätten i Malmö och kammarrätten så avgjordes frågan till slut till Vellinges fördel av Högsta förvaltningsdomstolen.
Hur mycket ska det egentligen krävas innan vi får en regering som är beredd att förbjuda tiggeriet? Det folkliga stödet för ett tiggeriförbud finns redan och har funnits länge.