Det är inte ovanligt att man läser om byggprojekt som hindras av träd på Gotland. Det är inte själva träden som krånglar, men däremot regelverk och Länsstyrelsen, som av tradition är snabba med att försvara träden på ön.
Nu senast är det en rondell som kan förbättra trafikflödet där Färjeleden möter Visborgsallén. Stopp och belägg, säger Länsstyrelsen och hänvisar till biotopskyddet för alléer. Länsstyrelsen synes förvisso vara rätt ute rent juridiskt. Men det är något synnerligen märkligt med allébyråkratin.
Biotopskyddet för alléer handlar inte om att det är en ovanlig eller hotad art av träd. Det handlar inte om ett kulturhistoriskt skydd av en gammal stadsmiljö, vilket hade varit mer begripligt. Inte heller för att människor tenderar att må bra med träd och natur i sin omgivning.
De som nu blir oroliga för att alléernas kulturhistoriska värde inte skyddas ordentligt kan vara lugna. Det skyddas genom Jordbruksverkets föreskrifter. Dessutom skyddas alléer genom Kulturminneslagens tredje och fjärde kapitel. Samt i artskyddsförordningen. Men utöver dessa skydd, och oavsett om träden bär på några insekter eller svampar, har lagstiftaren således bestämt sig för att biotopskydda alla lövträd som står på rad. Ja, minst fem träd ska det vara, längs med en väg eller i ett öppet landskap. Inte för att de alltid bär på ovanliga lavar och skalbaggar, utan för att de kan göra det.
Begränsande regelverk och myndighetsingripanden begränsningar också utvecklingen. För fastighetsägare som vill göra rätt skapar det merarbete. Regionen håller på att inventera och besikta alla träd i Visby. I en omfattning av aldrig skådat slag. Detta så att de ska hålla koll på vilket lagskydd träden har. Och så att de vet vilka dispenser de behöver söka av olika skäl. Inventeringen beräknas ta tre år.
Den här typen av regelverk är också problematiska då de tenderar att bli godtyckliga. När enskilda träd skyddas utan att något underliggande värde hotas. Det är en tendens som återkommer i andra ageranden från Länsstyrelsen.
När Länsstyrelsen agerade mot en ”Pannkakskojan” på Fine Camping så hävdade myndigheten att lekparken stred mot strandskyddet, bland annat eftersom ”man inte får företa åtgärder som skadar växt- och djurlivet”. I sitt protokoll antecknar de att ”man har använt de träd som finns i skogsområdet för att fästa kojor, trappor och cirka 25 stora bokstäver genom att spika/skruva rakt in i träden”. Men strandskyddet är främst till för att skydda ovanliga naturtyper och hotade arter. Inte för att skydda enskilda tallar.
Det råder inte brist på träd i Sverige. Inte heller råder brist på skyddad skog. På Gotland har över 400 områden skyddats genom naturreservat, nationalparker och biotopskydd. LRF har påpekat att en tredjedel av skogen på ön inte får brukas av ägaren.
Som om inte det räcker så är alltså träd som står på rad biotopskyddade. Och Länsstyrelsen räddar enskilda tallar och björkar från att falla offer för fastighetsägares spikar. Vad är det man brukar säga? Att inte se skogen för alla träd.