Mattias Karlsson, gruppledare för Sverigedemokraterna i riksdagen, uppmärksammades i veckan som gick för ett pekoral av det krigiskt nationalromantiska slaget som skulle elda de egna medlemmarna. I lördags var han Ekots gäst i lördagsintervjun där han listade fyra krav som SD kommer att ställa för att stödja en ny regering. Kortfattat var dessa krav kortare vårdköer, åtgärder mot brottsligheten, bättre villkor för fattigpensionärer och en mer restriktiv invandringspolitik.
Tre av dessa krav är relativt okomplicerade för en eventuell tillträdande borgerlig. Det fjärde kravet borde vara det.
Stötestenen är naturligtvis invandringspolitiken, som framförallt Centerpartiet men delvis även Liberalerna vill luckra upp och göra mer generös.
Jag menar att inte att frågan borde vara okomplicerad för att Centern och Liberalerna borde ha en annan ståndpunkt. Valet gav en mycket stor majoritet till partier på båda sidor blockgränsen som vill föra en restriktiv invandringspolitik. Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna utgör nästan tre fjärdedelar av riksdagen. Sakfrågan borde därigenom vara avgjord, om det inte vore för att småpartierna som vill göra migrationspolitiken mer generös kan använda utpressning i samband med regeringsförhandlingarna för att få sin vilja fram.
Mycket tyder ju på att det är Centern och Liberalerna som pressat fram inte-tala-med-SD-linjen. I så fall är det dessa båda partier som försvårar och riskerar att omöjliggöra en borgerlig regeringsbildning för att pressa fram en migrationspolitik som riksdagsmajoriteten egentligen inte vill ha. Det är dubbelt ansvarslöst. Ansvarslöst i migrationspolitiken och ansvarslöst i regeringsfrågan. Om denna låsning leder till ett extraval i slutändan så hoppas jag att det drabbar dem värst som förtjänar det mest.